Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-28 22:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/det-ar-mer-tolerans-och-inte-forbud-mot-boneutrop-som-behovs/

DN Åsikt

DN Åsikt. Det är mer tolerans och inte förbud mot böneutrop som behövs

Vårt samhälle behöver präglas av mer tolerans och öppenhet, inte förbud. Varför ta ifrån människor en källa till glädje och gemenskap, som leder till välmående och ömsesidig förståelse? Därför bör böneutrop från minareter som i Fittja utanför Stockholm tillåtas.

I en intervju i Sveriges Radios P4 berättade Ismail Okur, eldsjäl bakom ansökan om böneutrop från moskén i Fittja i Botkyrka kommun söder om Stockholm, vad han kände efter det historiska ögonblicket den 23 april 2013 när svenska muslimer fick lov att för första gången kallas till bön från en minaret i Sverige:

”Jag darrar hela jag, jag är så glad! Nu ska jag ringa runt till alla medlemmar. Nu känns det jättebra, jag känner mig hemma. Vi har levt hela våra liv i Sverige, vi har betalat skatt, vi har varit duktiga medborgare, vi har gett mycket till Sverige. Nu vill vi ha lite tillbaka. Nu vill vi ha religionsfrihet.”

Fittjamoskén ägs av Islamiska kulturföreningen i Botkyrka, en turkisk-dominerad församling med drygt 1.500 medlemmar. Beslutet känns viktigt för den muslimska identiteten och innebär att församlingen inte behöver trängas i en källare som förut.

Enligt polisens beslut får moskén ha böneutrop tre till fem minuter mellan klockan 12 och 13 på fredagar. I enlighet med polisens tillstånd har högtalarna riktats mot industriområden och platser där det inte bor folk. Ljudstyrkan får enligt beslutet inte överstiga 60 decibel.

Jag besöker Fittjamoskén, vars tak kröns av en kupol med en minaret. I den lilla trädgården på gårdsplanen framför moskén vid fontänen möter jag en vänlig och tillmötesgående vaktmästare, som visar sig bli glad, när jag ber att få beskåda byggnaden invändigt.

Vi går in genom en stor portal som består av tre spetsbågiga öppningar. Den är dekorerad med flerfärgat kakel och mosaik som i orientalisk arkitekturterminologi kallas iwan. I en stor festlokal står bekväma soffor i ljust tyg med breda bruna ränder runt väggarna och en vacker turkisk matta i matchande färger täcker golvet. För den rituella tvagningen finns särskilda tvättrum för kvinnor och män i korridoren. Här på bottenvåningen finns även gästrum, ett bibliotek och en bostad för imamen.

Vi går uppför trappan som leder till det gigantiska bönerummet. Mitt i kupolen hänger en mycket stor kristallkrona. Kupolens insida är försedd med fönster och omgärdad av en träpanel av björk. Den centrala bönesalen har ornamentalt handmålade kakelprydda väggar i blått, vacker mosaik i invecklade mönster och med kalligrafi. Inga bilder förekommer. Golvet i bönesalen är täckt med en röd matta som berörs med pannan under bönen. I den östra väggen finns en nisch, mihrab, och på höger sida en lika rikt dekorerad predikstol.

På balkongen, som är tudelad av ett draperi, får kvinnor och barn följa skeendet nere på golvet. Cirka tusen personer deltar varje vecka i fredagsbönen. Vaktmästaren berättar för mig att omkring 2.000 besökare brukar besöka Fittja-moskén under Ramadan. Organisationen Svensk Handel räknar med att dagligvaruhandeln i Sverige årligen omsätter ungefär en miljard kronor under de 30 dagar som Ramadan pågår. Enligt Botkyrka kommun har inte ett enda klagomål kommit in om böneutropen på fem år.

Det är inte naivt att anse att vårt samhälle behöver präglas av mer tolerans och öppenhet, inte av förbud. Varför ta ifrån människor en källa till glädje och gemenskap, som leder till välmående och ömsesidig förståelse?