Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-18 18:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/det-enda-nya-fororter-leder-till-ar-okad-trafik/

DN Åsikt

DN Åsikt. Det enda nya förorter leder till är ökad trafik

Foto: Suvad Mrkonjic/TT

Regeringens förslag till nio nya superförorter runt Stockholm är hundra år efter sin tid. Det enda de kan leda till är ökad trafik.

Det är mer än hundra år sen tanken dök upp att man skulle kunna ”avlasta” storstäder genom att bygga satellitstäder till dem en bit ut. Många städer har försökt greppet, men det har aldrig någonsin lyckats. Enda resultatet har blivit ökad pendling.

Ett berömt svenskt exempel var Vällingby i början av 50-talet. Det kallades ABC-stad – där skulle finnas arbete, bostäder och service. Men eftersom myndigheter har mycket lite grepp om var arbetsplatser ska placeras är det få Vällingbybor som arbetar i Vällingby. De flesta arbetar i centrum

I nyare tid har Shanghai försökt sig på saken, genom att bygga inte mindre än nio satellitstäder. Men inte ens de, med sin planekonomi, har lyckats styra var arbetsplatserna ska ligga. Enligt den internationellt verksamma stadsplaneraren Alain Bertaud är enda resultatet av Shanghais försök ökad trafik. De som bor i satellitstäderna arbetar i centrum, de som bor i centrum arbetar i satellitstäderna (Alain Bertaud: The spatial organization of 6 world cities).

Egentligen är detta självklart. Enda orsaken till att det finns en storstad är att dess invånare ska kunna samarbeta lätt och behändigt inom samma arbetsmarknad. En satellitstad i till exempel Upplands Väsby skulle lika gärna kunna ligga i Västergötland – om den inte hade varit beroende dagligen och stundligen av det större Stockholm. Och när den är det är det bara fånigt att inte lägga den närmare centrum.

Man kan tycka att bostadsminister Peter Eriksson lätt skulle kunna få reda på sådana enkla fakta – om han inte hade förläst sig på en PM från Stockholms Handelskammare (som alltid har applåderat alla förslag till mer trafik och mer motorvägar). Satellitstäder leder till mer pendling, till mer trafik och till mer av de olägenheter sådant vållar, alltifrån ökad sjuklighet till klimatförändringar.

Erikssons idéer, och regeringens förslag till nio nya superförorter runt Stockholm, är så mycket mer beklämmande som såväl Stockholms stad som flera närförortskommuner verkligen försöker göra något samtidigt åt både Storstockholms bostadsbrist och åt trafikens nackdelar, genom att bygga i centrala lägen med korta avstånd till tänkbara andra målpunkter.  Helt i enlighet med råd från både UN Habitat (Leveraging Density: Urban Patterns for a Green Economy, 2012) och IPCC (Mitigation of Climate Change, 2014), som hävdar att storstäder som Stockholm utifrån klimat- och miljösynpunkt bör byggas ungefär så tätt som Stockholms innerstad.

Vi har alltså här ett exempel på att kommuner tar sitt ansvar för klimatkrisen men saboteras av staten och av det miljöpartistiska statsrådet.

Om regeringen verkligen hade velat hjälpa Storstockholms kommuner att bygga kunde man till exempel ha frigjort investeringspengar, man kunde ha gett bostadsbyggande förtur framför trafikingenjörernas fokus på snabbast möjliga biltrafik, man kunde ha lagt om skatterna så att den som sitter på (relativt) outnyttjad mark får betala för detta medan den som bygger på sin får lättnader.

Regeringens nuvarande förslag kommer bara att beklagas av eftervärlden, ungefär på samma sätt som vi nu beklagar miljonprogrammets utformning – som det så mycket liknar.