”Stoppa planerna på att begrava världsunik park”, skriver ett gäng diskgolfsentusiaster i en insändare på DN Åsikt (2 oktober 2019). De pekar på att Järva discgolfpark, som utsågs till ”Årets park” i Sverige 2017 och anses vara världens bästa i sitt slag, har stor betydelse för deras idrott och idrotten i allmänhet.

Nu hotas parken på Granholmstippen på Järvafältet av att Stockholms stad vill bygga en begravningsplats. Med all respekt för discgolfsutövarna finns det faktiskt folk som, om planerna sätts i verket, drabbas värre än dem som kastar frisbee. Det är vi kanske 70.000 människor som bor runt Järvafältet.

För oss handlar det om vårt friluftsområde, där många av oss promenerar varje dag, där dagisbarn och skolklasser gör utflykter, där vi vintertid åker skidor och på våren hör den första lärkan och näktergalen överrösta bullret från E18 och ser harar och rådjur och rovfåglar ryttla i skyn.

Granholmstippen är en gammal soptipp. Den är instabil och innehåller inte bara sprängsten från tunnelbanebyggen, utan även jordmassor från rivningen av Klara, asbest och kemiskt avfall, tunnor från färgfabriker och vanliga sopor som folk passade på att göra sig av med när det begav sig.

Nu ligger allt detta bråte inkapslat och växligheten på tippen bryter sakta ner gifterna. Man har beräknat att det skulle behövas 10.000 lastbilslaster för att forsla iväg bortschaktad kontaminerad jord och ytterligare 5.000 för att fylla på med ren jord om begravningsplatsen skulle bli av. Gifterna från tippen skulle spridas och hota fisken grönlingen i Igelbäcken och bävrarna som bor där.

Jag har bott i Husby i snart 40 år och sett hur discgolfmänniskorna under decennier skött sina banor och åstadkommit den vackra parken. Man kan förstå att någon tjänsteman från kyrkogårdsförvaltningen tyckt att den lämpar sig som kyrkogård.

Men det kontroversiella förslaget ”Öarna” innebär att platsen förstörs. Det ska fällas tusentals träd, dras fram bilvägar och anläggas parkeringsplatser invid ”öarna”. Järvafältet skulle bli en sönderkörd byggarbetsplats i flera år.

Det är ingen som har något emot en plats för kistbegravningar på Järvafältet. Den behövs. Och det finns ett alternativ som är billigare, bättre och dessutom lättare att bygga.

Föreningen ”Låt parken leva” har lanserat ett förslag de kallar ”Fred”. De vill bygga begravningsplatsen på ett okontaminerat fält mellan tippen och Hästa gård.

Fältet avvänds inte av friluftslivet. Det gömmer inget giftigt avfall. Stadens alternativ skulle ge 9.000 gravar på 40 hektar. Enligt Björn Erdal på ”Låt parken leva” kan alternativet ”Fred” ge lika många gravar på 14 hektar.

Man slipper bygga bilvägar kors och tvärs eftersom fältet ligger intill Akallalänken, som blir en lugn lokalgata när den så kallade Förbifarterna blir klar. Det finns till och med en busshållplats vid fältet.

Det är bra att det borgarrådet Dennis Wedin (M) välkomnar den dialog som nu inletts i elfte timmen. Men han verkar ändå hänga fast vid det så kallade ö-alternativet. Det vore bra om han tog del av de underlag och den miljöanalys som gjorts av det förslaget, innan han kastar in staden i ett ekonomiskt och miljömässigt oöverskådligt äventyr.

Alternativet ”Fred” skulle bli ett komplement till den vackra parken i stället för att förstöra den.