Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/det-goda-muslimhatet-maste-fa-ett-slut/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Det ’goda’ muslimhatet måste få ett slut”

Riksidrottsförbundets användning av bilden på slöjbeklädd flicka som provade luftgevärsskytte under ”Olympic day” i Västerås i fjol fick kritik av Svenska simförbundets ordförande Ulla Gustavsson som efter uttalandet lämnade sin post. Foto: Per Groth/Bildbyrån

Kritiken mot användningen av slöja i Sverige leds av självutnämnda ”förortsfeminister”, ”ex-muslimer” och ”liberaler”. I själva verket handlar det om en liten klick anti-muslimska extremister som sätter agendan om islam. Det är ohållbart, skriver läsaren Armin Musafendic.

Rätta artikel

I en insändare på DN Åsikt skriver Faw Azzat om en ”märklig normalisering av slöjan”. Det är precis en normalisering vi behöver. Slöja är vad varje slöjbärande tjej säger att den är för just henne.

Under de senaste veckorna har vi bevittnat ett flertal grova verbala attacker riktade mot muslimska kvinnor. Från utfallet av den numera avgångna ordföranden i Svenska simförbundet Ulla Gustavsson mot muslimska barn till vandaliseringen av Gävle kommuns bild på en cancersjuk lärarinna – och nu senast en hatstorm på Twitter riktad mot fackförbundet Unionens användning av en bild på en beslöjad ung kvinna i en marknadsföringskampanj.

I samtliga fall har oskyldiga svenska, muslimska flickor och kvinnor stämplats som inspiratörer till terrorism, kvinnoförtryck, könsstympning, barnäktenskap och all annan tänkbar ondska. Även om samhällets massiva uppslutning bakom de utsatta kvinnorna gläder är det problematiskt att minimal kritik riktas mot en viktig källa till denna typ av muslimförakt.

Jag pratar inte om ryska nättroll, utan om en krets individer i Sverige som i ungefär 15 års tid spridit de mest groteska nidbilderna av den muslimska mannen och kvinnan. Barnen till muslimska föräldrar utgör likaså frekventa måltavlor för deras hatiska kampanjer.

Oräkneliga gånger har självutnämnda ”förortsfeminister”, ”ex-muslimer”, ”liberaler” och ”hedersmaffian” (deras ord, inte mina) gett uttryck för liknande åsikter. Kärnan i dessa kretsar består ofta av individer med ursprung i Mellanöstern.

Deras svans brukar nämligen framhålla födelseplatsen som en merit. Dessa personer, verksamma i politik, medier och civilsamhället, har lyckats övertyga politiker och opinionsbildare från ansedda svenska institutioner om att det kanske ”ligger något” i deras snedvridna världsbild.

Alltför länge har de spridit vilda konspirationsteorier om islam och muslimer. Sådana generaliseringar av den variationsrika muslimska befolkningen har bidragit mycket till det muslimförakt som i dag genomsyrar vårt samhälle.

De är flitiga föreläsare på skolor, myndigheter och företag. De tilldelas hedersutmärkelser, hedersdoktorat och yttrandefrihetspriser. De dinerar med kungafamiljen.

Inte ens en positiv och integrerande kraft som den svenska idrottsrörelsen har lyckats motstå deras demagogi. Hur länge kommer den hatfyllda retoriken att relativiseras, eller rent av applåderas och belönas?

Därför kallar jag deras aktivism för det ”goda” muslimhatet. För visst skulle vi fördöma liknande utspel från Sverigedemokraterna?    

Våldsbejakande religiös extremism, barnäktenskap, könsstympning och hedersrelaterat våld är reella problem som vårt samhälle måste ta itu med. De förekommer dock bland människor tillhörande samtliga stora religioner, både i Sverige och globalt.

En liten klick anti-muslimska extremister sätter i dag agendan om islam. Det är ohållbart.