Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 02:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/det-har-ar-inget-allmant-sprakgnol/

DN Åsikt

DN Åsikt. Det här är inget allmänt språkgnöl

Utan en rejäl språklig uppryckning sitter vi snart i ett Babels torn. Redan nu är det ofta si och så med förståelsen av vad man läser eller hör.

Oj, vad jag instämmer i inläggen från Leif Södergren och Åke Lewander.

Varför tas inte språkförstörelsen på större allvar? Det mest upprörande är inte att grammatikregler från anno dazumal inte följs till punkt och pricka. Berörda (skola, medier, myndigheter) borde inse att det som nu sker inte handlar om petitesser.

Det måste rimligen vara mycket viktigt att språket i de vanliga medierna ska förstås av så många som möjligt. Leif nämner bland annat dem som inte kan engelska (eller åtminstone inte den engelska som kallas corporate bullshit). Ett stort antal människor har ett annat modersmål och ytterligare ett antal har dyslexi och liknande språkproblem. De får inget stöd i den svenska som används som kommunikationsmedel.

Jag förstår inte att det är så motigt i farstun, varför ingen lämplig institution – de redan nämnda, skola, medier, myndigheter – tar ett, som det heter i dag, samlat grepp över språksituationen.

I övrigt är ju tillvaron full av vänliga själar som vill att alla – helst – ska förstå allt – helst. Ingen ska vara ”exkluderad”, alla ska ”inkluderas”. Vi har ”de facto” varit vänliga förr också, även om vi i stället för modeorden inkludera och exkludera sa ”innefatta” och ”utestänga”. Till exempel. I stället för ”de facto” sa vi det enkla ”faktiskt” – eller inget alls, eftersom uttrycket vanligen är överflödigt i kontexten. ”Sammanhang”, kallade vi simpla varelser denna kontext. Jag skulle kunna hålla på länge. Och dessa exempel handlar bara om det moderna uppblåsta icke-språket. Mängder av felaktigheter som inte handlar om tycke och smak är likaså besvärande vanliga. Jag när en förhoppning om att journalister åter ska utbildas i sitt modersmål. Riktigt rejält.

Jag tänker inte dra fler exempel på dagens undermåliga mediesvenska. Den genomsnittskunnige – beträffande modersmålet och andra språk – kan samla hur mycket som helst under en dags tidningsläsande, tv-tittande och radiolyssnande. Och för att inte bli missförstådd: jag avser alltså det språk som används av människor anställda vid våra vanliga medier.

Förutom inflytandet från engelska på längden och tvären – inte bara lånord utan även långa haranger som direkt översätts till nonsenssvenska – förvånas jag över en ny tendens i journalisters talade språk: betoningen tycks också vara ute och cykla. Även den påverkar förståelsen, man måste tänka efter: Vad sa hon/han?

Så här kan det låta:

”Nu HAR det blivit vackert väder.”

”Vi ÄR i Stockholm den här eftermiddagen.”

”Det VAR under kvällen som mannen hittades.”

Ska vi fortsätta förstå varandra får man nog rappa på med åtgärder. Och ”rappa på” betyder ”skynda sig”, är bäst att tillägga.