Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 23:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/dodshjalp-ger-vardigare-slut-an-sjalvmord/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Dödshjälp ger värdigare slut än självmord”

Foto: Claudio Bresciani/TT

Självmord är ett dåligt alternativ till dödshjälp. Att ta sitt liv kan innebära en grym död – eller att man misslyckas och vaknar upp med svåra skador, skriver läkaren och författaren P C Jersild.

Rätta artikel

Leif Engström refererar i sitt svar på min insändare på DN Åsikt om dödshjälp till författaren Vilhelm Mobergs självmord 1973. De närmare omständigheterna till detta är ofullständigt kända – vilket gör att exemplet Moberg passar dåligt in i debatten om dödshjälp.

Däremot finns ett annat självmord som är mycket belysande: den med Moberg jämnårige författaren Hjalmar Gullbergs drunkningsdöd 1961. Hjalmar Gullberg led av den då obotliga sjukdomen Myasthenia gravis, som drabbar andningsmuskulaturen.

Innan Gullberg beslöt att avsluta sitt liv hade han vårdats i respirator, en upplevelse som han ansåg så förfärlig att han inte ånyo ville hamna i respirator, utan föredrog att dränka sig. Hade han levt i ett land med legal dödshjälp hade han sannolikt fått den hjälpen.

Gullbergs självmord väcker två viktiga frågor. För det första: vilket är att föredra, att dränka sig eller att somna in med hjälp av läkemedel? Själv skulle jag utan tvekan välja det senare.

Den andra frågan – som också Sven Román är inne på i sitt senaste svar – handlar om kravet att alla behandlingsmöjligheter ska vara uttömda innan man kan få dödshjälp. Hårddrar man det kravet skulle Gullberg inte uppfyllt kriterierna för dödshjälp; han kunde ju ha levat något litet längre om han mot sin vilja åter lagts i respirator.

Hade det varit vettigt att kräva detta av Hjalmar Gullberg? Inte om man följer Socialstyrelsens nuvarande rekommendationer om meningslös behandling. Det är tillåtet att stänga av en respirator eller avbryta annan livsuppehållande behandling som inte längre ses som meningsfull.

Om vi fullföljer resonemanget borde Gullberg inte ha dränkt sig, utan gått med på att läggas i respirator – som sedan kunde kopplats bort. 

Exemplet för vidare till Sven Románs diskussion om att patienter som inte är ”färdigbehandlade” skulle kunna få dödshjälp i den amerikanska delstaten Oregon. Begreppet kan definieras på olika vis beroende på situationen: antingen finns absolut ingenting att göra för att förlänga livet – eller också har man kommit till en punkt då en förlängning av livet skulle medföra svårt lidande och/eller usel livskvalitet.

Beträffande detta kan meningarna gå isär, men den som bör ha sista ordet är i så fall patienten själv. För att betraktas som ”färdigbehandlade” ska människor inte tvingas lägga sig i respirator eller underkasta sig ännu en plågsam cellgiftsbehandling med osäkert resultat.

Dagens medicinska teknik har nått så långt att bakom många dödsfall ligger ett beslut att inte fortsätta behandlingen. Ett sådant beslut kan fattas av läkarna, eller – som jag menar – där så är möjligt av patienten själv.

Självmord är ett dåligt alternativ till dödshjälp. Självmord kan innebära en grym död, eller att man misslyckas och kanske vaknar upp med svåra skador och tvingas leva vidare med dem. Då är det bättre att dödshjälp finns till hands för det lilla fåtal personer som den palliativa vården inte kan erbjuda en värdig död.