Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Regeringen måste ta sitt ansvar för hörselskadade

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin teckentolkas under politikerveckan på Järva i somras. Foto: Pontus Lundahl/TT
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin teckentolkas under politikerveckan på Järva i somras. Foto: Pontus Lundahl/TT

Regeringen måste kräva att landstingen redovisar hur anslagen för att förbättra tolktjänster i arbetslivet för döva och hörselskadade används. Dessutom måste en ny lagstiftning utredas.

Det närmar sig valrörelse. Det är nu som regeringen summerar sina fyra år, avslutar projekt och kommer med vallöften för nästa mandatperiod.

Men något är faktiskt oavslutat. Det handlar om tolktjänst i arbetslivet för döva, personer med hörselskada eller dövblindhet. Precis som flera medlemmar hos oss tidigare beskrivit i en debattartikel finns stor oro och frustation över att frågan förhalas gång på gång.  

I budgetpropositionen i höstas avsattes 15 miljoner kronor för att förbättra tolktjänsten i arbetslivet. Det gladde många – det var ett litet steg framåt. Formen för satsningen skulle fastställas senare.

Där har intresseorganisationer haft möjlighet att lämna synpunkter. Det har vi gjort. Vi har varit tydliga med att vi inte vill att medlen försvinner i ännu en utredning eller att landsting får extrapengar utan krav på motprestation eller uppföljning.  

Landsting har en skyldighet att tillhandahålla tolktjänst som omfattas av vardagstolkning för döva, personer med hörselskada och dövblindhet. I begreppet vardagstolkning innefattas bland annat grundläggande tolktjänst i arbetslivet upp till 20 timmar per månad, tolkning vid politiska arrangemang, läkarbesök och fritidsaktiviteter.

Ofta tolkas begreppet alltför snävt. Tolkanvändare får inte den rätt till tolkning som de faktiskt har. Den tolktjänst som främst snävas till är tolktjänst i arbetslivet. I dag erbjuder tolkcentralerna tolkning i princip enbart till arbetsplatsträffar, inte 20 timmar tolktjänst i arbetslivet per månad som tolkanvändare har rätt till.  

Tidigare kunde döva sitta ting i domstol och vara chefer. Möjligheterna var långt större än i dag. Döva får inte längre arbeten som de är kvalificerade för. Det har landstingen ett stort ansvar för.

Därför blir vi väldigt oroade när det planeras att aviserade medel för förbättrad tolktjänst i arbetslivet ska delas ut till landstingen utan att lagstiftningen skärps. Det är samma landsting som bidragit till en nedmontering av tolktjänsten. Ska landstingen ändå bli belönade? Vi befarar att medlen slukas upp av andra utgifter eller används till tolktjänst som landstingen erbjuder redan i dag och som de själva ska stå för, till exempel arbetsplatsträffar.  

Vi vill därför upprepa våra krav. Om landsting ska få medlen behöver de följa den lagstiftning som finns och se till att tolktjänst i arbetslivet blir förbättrad. För det behöver regeringen eller ansvarig myndighet ställa krav på redovisning över hur medlen använts och att det faktiskt kommer att bidra till förbättrad tolktjänst utöver de 20 timmar som landstingen är skyldiga att erbjuda.

Till sist vill vi skicka en uppmaning till både regeringen och oppositionen att ta problemet på allvar och komma med en helhetslösning av problemet, till exempel att en ny lagstiftning utreds parallellt med satsningen. Det är vi gärna behjälpliga med.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.