Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-17 11:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ej-av-guds-nade/

DN Åsikt

DN Åsikt. Ej av Guds nåde

Sverige är i all praktisk betydelse en välfungerande demokrati, något som inte meningsfullt skulle förbättras utan riskera att försämras vid en övergång till republik.

Vi ärver många saker av tidigare generationer, däribland våra samhällsinstitutioner, våra myndigheter, vår rättspraxis, våra demokratiska värderingar och vårt statsskick. Vi väljer sällan aktivt de saker vi ärver. Det är av praktiska skäl: Det vore slöseri med tid, pengar och själslig energi att varje år nogsamt gå igenom tusentals sidor lagbok, utreda innehållet och genom val eller votering verifiera att ja, vi vill behålla den här lagen eller den här myndigheten. Ingen kan på allvar mena att demokratin skulle stärkas eller förbättras på ett meningsfullt sätt genom ett sådant beteende av ett uppenbart skäl: Att inte ändra på någonting är också en valmöjlighet vi besitter. Även om valet kan vara passivt är det i allra högsta grad demokratiskt så länge det har folkligt stöd uttryckt genom våra demokratiskt valda församlingar. Och om vi faktiskt vill ändra på något, ja, då finns möjlighet att göra det.

Detsamma gäller statsskicket och regenten som för brottsbalken och naturvårdsverket, vilket för övrigt hela den här debatten tydligt belyser: Vi kan om vi vill byta statsskick. Vi kan, om vi vill, byta statschef inom vårt nuvarande statsskick. Monarkin existerar inte och kungen sitter inte på sin post av Guds vilja och nåde, utan av riksdagens. Visserligen krävs lite mer arbete för att ändra på de sakerna än för att ändra på en vanlig lag, men de flesta eftertänksamma människor inser att det är bra att statsskicket och grundlagen inte kan ändras med en handvändning. Eftersom vi kan byta både kung och statsskick är argumentet att Sverige inte är demokratiskt med det nuvarande statsskicket i praktiken nonsens. Tvärtom är den svenska demokratin sällsynt stark och välfungerande, något vi har gemensamt med andra länder med liknande styrelseskick (av topp-10 på the Economists välkända demokratiindex har sju länder en monark som statschef).

Personligen sällar jag mig till den skara som anser att det finns reella fördelar med att ha statsskicket ungefär som vi har det (kanske är det läge att ta bort kravet på att statschefen bekänner sig till en specifik trosuppfattning). Då syftar jag inte på gråtmildhet över nyfödda, rundkindade prinsessor eller svällande stolthet över historisk förankring, utan på de ekonomiska argument som tidigare framförts här samt på de fördelar för demokratin och landets varumärke som följer med en opolitisk statschef med extremt lång ämbetstid.

Argumenten att vårt nuvarande statsskick är oförenligt med våra demokratiska värderingar har, likt de av republikaner mest bespottade argument som ofta framförs av känslomässiga rojalister, för mig liten praktisk betydelse och är litet mer än samma typ av känslomässiga dravel i något mer intellektuell förpackning. Vi kan välja bort kungen om vi vill. Kungen kan abdikera om han vill. Vi har en stark och välfungerande demokrati.