Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 10:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ett-forbud-mot-tiggeri-ar-fel-vag-att-ga/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ett förbud mot tiggeri är fel väg att gå”

I Vellinge kommun har ett förbud mot tiggeri införts. Men förbudets legitimitet kan ifrågasättas, skriver insändarskribenten. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det är ingen som gillar tiggeri. Men jag ber alla väljare att tänka till ordentligt innan vi utifrån dessa känslor fattar beslut om att införa ett förbud, skriver läsaren Leo Sokolow Romin.

Rätta artikel

De senaste åren har fattigdomen i Sverige blivit allt synligare. På tunnelbanan, på universitetet och utanför mataffären blir man ofta konfronterad av en tiggare, oftast romska så kallade EU-migranter. 

Detta har i sin tur blivit en het politisk fråga. Vill vi verkligen leva i ett samhälle där tiggare får gå runt och be om pengar? I Vellinge kommun har Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna infört ett förbud mot tiggeri.

Vad som är legitim politik i en demokrati är för de flesta ganska lätt att definiera. Politiken ska ha folkstöd, mer än så krävs inte. I denna text ifrågasätter jag tiggeriförbudets legitimitet genom att kolla på vilka motiv som låg bakom, och ifall dessa motiv är något de som förespråkat förbudet kan stå för.

För att ta reda på om förd politik är legitim eller inte bör man undersöka vad som lagt grunden till den. 

I fallet med tiggeriförbud motiverade Vellinge kommun med att ”en del invånare finner det obehagligt att gå till affärer där tiggare sitter”. Denna opinion drev M, KD och SD vidare och ledde att kommunen fick tillstånd att förbjuda tiggeri. 

Låt oss titta närmare på hur den enskilda väljarens tankegångar kan ha gått i från tanke till handling: 

1. Det är obehagligt när jag tvingas passera en tiggare.

2. Jag vill undvika obehagskänslan.

3. Skulle tiggeri förbjudas skulle jag slippa känslan av obehag.

4. Jag bör rösta på det parti som vill förbjuda tiggeri.

Detta var antagligen inte hur alla som bor i Vellinge resonerade, men att ställa upp det på detta sätt är ändå inte helt ologiskt med tanke på att M, KD och SD använde sina mandat som röstades fram av invånarna för att föra just denna politik.

Så här definierar Psykologiguiden begreppet försvarsmekanism: ”[...] automatiskt fungerande sätt att avvärja sådana medvetna och omedvetna känslor, driftimpulser och minnen som utgör ett hot mot jagets kontroll av drift- och känsloliv”. 

Att förneka existensen av det som ger en obehag är en av de vanligaste försvarsmekanismerna. Detta är i princip det man gör när man förbjuder tiggeri med motivationen att det är ”obehagligt”. Varje person får själv välja hur hen tar itu med sina obehagskänslor, vare sig man gör det på ett konstruktivt eller destruktivt sätt. 

Men bör individen kunna använda staten som verktyg i sina försvarsmekanismer? Kan staten rättfärdiga sin politik ifall den folkvilja bakom den förda politiken nästan bara består i att människor vill förneka en företeelse som skapar obehag?

Är rätten att som privilegierad få förneka utsatta människors rätt till att tigga, för att slippa känna ångest, överordnad rätten att som utsatt be om pengar på offentliga platser? Mina svar på dessa frågor är enkla: ”nej”, ”nej” och ”nej”.

Jag är självklart inte blind för att det finns problem med tiggeri. För det första borde man se till tiggarna inte hamnar i den situationen från början. För det andra finns det mycket organiserat tiggeri där utsatta migranter behandlas på ett fruktansvärt sätt. För det tredje löser tiggeri inte mycket mer än att man får mat för dagen. Dessa argument kan jag bemöta på två sätt:

1. Ett tiggeriförbud gör inte att människor slutar hamna på samhällets botten. Det förhindrar inte migranter från att bli utnyttjade.

2. Att föra politik handlar inte bara om vad man vill att staten ska göra. Det handlar om vilka principer man vill ska styra samhället. Och principen ”privilegierade individer bör ha rätt att slippa bli oönskat konfronterade av utsatta personer som ber dem om pengar” är inte något jag tror att många kan stå för.

Det är ingen i samhället som gillar existensen av tiggeri. Men jag ber alla väljare att tänka till ordentligt innan vi utifrån dessa känslor fattar beslutet börjar propagera för ett förbud. Reflektera över varför du får de känslor du får, tänk över hur man löser samhällsproblemet på ett konstruktivt sätt och tänk framförallt på vilka principer du vill ska styra samhället.