Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 21:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ett-tiggeriforbud-handlar-inte-alls-om-vardighet/

DN Åsikt

DN Åsikt. Ett tiggeriförbud handlar inte alls om värdighet

Foto: Magnus Hallgren

Idén om att införa tiggeriförbud har inget med omsorg av de utsatta romerna att göra. Tiggeriförbudet handlar om att man vill att slippa se dessa människor i ens direkta närhet.

Den 20 september tog Vellinge kommun ett beslut om tiggeriförbud. Det beslutet är fattat och nu kan vi bara hoppas att Länsstyrelsen sätter käppar i hjulet.

Jag skulle egentligen mest vilja tala om elefanten i rummet. Om varför beslutet över huvud taget kommer upp på agendan. Kanske är det en slags populism. Man anar att det är detta som väljarna vill ha. Om Moderaterna kräver lika hårda tag som Sverigedemokraterna, så hoppas man locka tillbaka väljare. Det får man ju göra om man vill. För egen del tror jag inte det kommer att fungera. De som har lämnat M för SD trivs nog bra där de är.

Nej, det som retar mig är oärligheten. Man pratar om att tiggeri inte är värdigt och att tiggeriförbudet införs för att få bukt med människohandel och utnyttjandet av en utsatt grupp människor. Jag tror att det är svepskäl.

Man vill helt enkelt inte ha tiggare i sin kommun, och helst inte i landet över huvud taget. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Jag störs själv av att se tiggare utanför min mataffär. Ibland ger jag en peng, ibland inte. Ibland möter jag deras blick och säger hej, ibland passerar jag bakom deras rygg för att jag helt enkelt inte orkar se just den dagen.

Men det innebär inte att jag vill ha ett förbud. Saker står inte rätt till i vårt Europa, och det är nyttig för oss att påminnas om det. Och i detta ligger mycket av den aversion som människor har. Vi ser nöd varje dag på TV, men vi kan alltid byta kanal, men här, utanför vår mataffär blir det smärtsamt påtagligt. En del av oss reagerar med empati, andra med ilska.

Att påstå att ett förbud skulle förhindra människohandel är inte sant. Människohandel har alltid, och kommer alltid, att finnas. Varhelst det finns utsatta människor finns det också skrupelfria människor som försöker utnyttja situationen. Vi har redan lagar mot dessa brott. Många samhällsproblem föreslås åtgärdas med nya och hårdare lagar. Vore det inte bättre om man istället implementerade de befintliga lagarna på ett mer effektivt sätt? Ett förbud mot tiggeri drabbar inte människohandlarna, de hittar snabbt en annan grupp av människor att utnyttja. Ett tiggeriförbud drabbar istället de utsatta, och dessa människor hittar inte lika enkelt ett alternativt sätt att försörja sig. Hade det funnits alternativ, så hade de inte tiggt!

När det gäller om det är värdigt att tigga, så skulle Vellinges beslutsfattare skämmas! Ingen har påstått att det är värdigt att tigga. Varken de som ger, eller de som tar emot tycker det är värdigt, men man gör vad man måste göra för att försörja sin familj.

Jag ska tala om vad som är ovärdigt.

Regeringskansliet har gett ut en Vitbok om kränkningar och diskriminering av romer i Sverige under 1900-talet. I vitboken beskrivs hur kommuner nästan tävlar i repressiva åtgärder för att Romerna skulle välja att flytta någon annan stans, helst ut ur landet. Nu vill man göra om samma sak igen, den här gången med en grupp romer vars hemländer har förföljt och trakasserat dem på ett sätt som får Sveriges övergrepp att likna rena söndagsskolan. Detta är ovärdigt.

Att förespegla en omtanke om Romernas situation, när man egentligen bara vill att de ska finnas någon annan stans, det är ovärdigt.

Tiggeri är ett symptom på fattigdom. Fattigdom är ett symptom på diskriminering. När vi kommer åt diskrimineringen, så kommer vi åt fattigdomen, och då kommer människor inte behöva tigga.

Låt oss slippa skriva en ny Vitbok om 20-30 år där det konstateras att vi har drivit desperata människor in i prostitution och kriminalitet, bara för att vi inte ville få en daglig påminnelse om deras utsatthet och fattigdom.