Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-18 11:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/eu-maste-for-sin-egen-overlevnad-halla-samman/

DN Åsikt

DN Åsikt. EU måste för sin egen överlevnad hålla samman

Västvärldens 500-åriga maktställning inom alla områden håller på att undergrävas genom ett allt större och starkare öst. Europa kan inte längre förlita sig på att USA skall vara garanten för demokrati. Europa måste hålla samman – ju mer dess bättre. Sveriges välstånd baseras på dess export och EU är Sveriges största exportmarknad. Att försvåra handeln med denna marknad och fjärma sig från Europa skulle vara ett katastrofalt steg för Sverige. Europa måste för sin överlevnad hålla samman.

Under 500 år, alltsedan Renässansen, har västvärlden inom alla områden varit den ledande kulturen i världen. Vår utveckling har gagnat världen, men vi har också förorsakat skada och missbrukat vår överlägsenhet. Denna supremati är på väg att urholkas, vilket ur historiskt perspektiv inte alls är att förvåna.

Vi – de kvarstående 27 länderna efter Brexit – utgör ca 450 miljoner invånare eller 6% (!) av jordens ca 7300 miljoner. Våra födelsetal har länge legat under 2.1, vilket innebär att vår folkmängd sjunker, medan öster- och söderöver ökar stadigt befolkningen. Vår befolkningsmässiga andel av världen kommer fortsätta att krympa. Vi håller på att marginaliseras vare sig vi vill det eller ej.

Västvärlden har under de senaste 100 åren definierats som USA och Europa tillsammans. USA, världens supermakt av i dag, är emellertid nu och framåt hotad av i första hand ett allt ekonomiskt, politiskt och militärt starkare Kina. Dessutom,  det vi ser hända just nu i ”over there”, pekar på att Europa inte längre bör förlita sig på USA som en garanti för demokrati och välstånd. Vi måste börja med att i högre grad förlita oss på oss själva.

De grundläggande målsättningarna för ett förenat Europa är eller borde vara väl kända (se Börje Vestlunds inlägg). Det är knappast förvånande att EU-apparaten är utsatt för kritik. Fördelningen av avgifterna och håvorna kommer alltid att vara ett ämne för inbördes käbbel. Som Jimmy Block påpekar i sitt inlägg så gäller det att genom aktiv påverkan söka förbättra och effektivisera samarbetet. Vilken statsapparat behöver förresten inte det?

”Vår stora kostnad till EU”, som Kjell Eriksson uttrycker det, är 25 miljarder eller i runt 2.5 % av den svenska statsbudgetens nära 1000 miljarder (Regeringskansliet för 2017). Jag är visserligen ekonom men kan lika litet som någon annan (?) räkna ut Sveriges direkta och indirekta vinningar av rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital (se Börje Vestlunds inlägg). Sverige är en av världens mest exportintensiva länder, exporterade 2016 för ca 1200 miljarder (SCB), vilket utgör basen för Sveriges välstånd. Att på försämrade villkor ta ett steg som fjärmar Sverige från dess viktigaste exportmarknad skulle vara att dra undan mattan för Sveriges välstånd. För mig verkar Sveriges nettobidrag -  2,5 % av statsbudgeten – vara ett pris väl värt att betala. Det rika Sverige borde ändå ha råd att ha ett tillräckligt stort försvar och tillräckligt stor polisstyrka och betala sina sjukvårdare anständiga löner. För att nu ta några exempel.

För mig är valet enkelt.  Jag ser mig först och främst som EU-medborgare. Visst finns det saker och ting – och kommer alltid att finnas – att kritisera och förfasa sig över när det gäller EU-apparaten och dess medlemmar. Men utan EU så kommer vi europeer att ha en allt mindre påverkan - om någon - på omvärlden. Varje avhopp från EU betyder en försvagning av det som Jimmy Block i sitt inlägg benämner ”det största fredsprojektet i världen”.

Hur mycket är våra demokratiska, sociala och etiska värderingar värda med ett splittrat Europa? Demokrati är ingen självklarhet. Jorden runt finns stater som kallar sig demokratiska men vars tolkning av begreppet markant skiljer sig från vår.

Öppna ögonen, höj blicken, kliv ut ur ankdammen och se ut över världen! Europa måste för sin egen överlevnad hålla samman.