Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 09:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/evidensbaserade-vardformer-ar-en-grundlaggande-mansklig-rattighet/

DN Åsikt

DN Åsikt. Evidensbaserade vårdformer är en grundläggande mänsklig rättighet

Annika Lopez försöker begränsa debatten till frågan om BB Sophia. Jag hävdar att det handlar om den mänskliga rättigheten att välja var och hur man föder.

Rätta artikel

Visst gör, som Annika Lopez skriver, alla förlossningsenheter i Sverige ett fantastiskt bra arbete. Men de passar inte alla.

Är det verkligen helt orimligt att vilja ha en trygg plats att föda på som jag själv valt? De som tycker att det är tryggast att föda på akutsjukhus ska naturligtvis få göra det. Men de som av olika skäl vill föda i lugnare miljö utanför sjukhus måste också få den möjligheten.

Annika Lopez menar att problemet ligger i att läkarna inte informerar tillräckligt bra om hur säkert det är att föda på sjukhus, och att föräldrarna behöver förstå att det inte är ”lyxvård” de behöver.

Det stämmer att mer information behövs för att födande ska kunna göra informerade val. Det är märkligt att läkarna inte går i bräschen för forskningsevidensen. Istället får vi födande själva gräva fram Cochrane reviews slutsatser om hur säkert det är att föda på barnmorskeledda enheter eller hemma i jämförelse med sjukhus.

I fallet Ternovszky vs Hungary använde sig EU-domstolen av artikel 8 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter för att fastslå rätten att föda i hemmet. Argumentet var att frihet förutsätter valfrihet: rätten att välja att bli förälder och omständigheterna kring förlossningen är en del av privatlivet, och att välja hemförlossning ska innebära medverkan av vårdpersonal. World Health Organisation säger samtidigt att ”barnmorskeledd vård leder till färre interventioner och förlossningsskador, fler spontana vaginala förlossningar utan att visa på ökad barnadödlighet.

I likhet med Annika Lopez, förespråkar de som nu protesterar mot nedläggningarna av Södra BB och BB Sophia inte heller ”dyra enheter för friska gravida kvinnor”. Tvärtom. Det vi förespråkar är att friska gravida kvinnor lyfts ut från akutsjukvården som redan skett i många andra länder, eftersom forskningen visar att det är säkrare och leder till bättre kort– och långsiktiga utfall.

Sverige behöver införa fler alternativ för friska födande, inte färre. De enda alternativ som nu kvarstår är högst polariserade: att föda hemma eller på akutsjukhus. Många kvinnor önskar möjligheten att föda som om det vore hemma, fast på en småskalig, lugn och trygg klinik där det finns barnmorskor, grundläggande medicinsk utrustning och närhet till akutsjukhus om det skulle behövas.

Det närmaste detta vi hitintills kommit detta är faktiskt inte BB Sophia, utan Södra BB, som också lagts ner under den senaste sex månaderna. Det är detta föräldrarna är ute och protesterar emot. De kräver möjligheten att föda med kontinuerlig vårdkedja, känd barnmorska som är med under hela förlossningen och lugn, trygg miljö utanför akutsjukhus.

Jag häpnar inför Annika Lopez uttalande om att ”som frisk gravid kvinna borde man kunna känna att det inte gör så mycket om man blir hänvisad till annan enhet där plats finns”. Det är en märklig kvinnosyn som framträder när de som är befogat rädda för att föda på motorvägen inte ska tycka att det är så farligt att bli hänvisade.

Det kommer att bli svårt att införa barnmorskeledda enheter inom befintliga förlossningsavdelningar i Sverige just på grund av detta synsätt. De barnmorskor som vill arbeta på detta sätt måste få den autonomi som krävs för att implementera den vård som erfarenhet och forskning samstämmigt visar leder till minskade interventioner och färre förlossningsskador, och samtidigt ökar säkerheten för både barn och födande. Nedläggningarna visar att den autonomin kan de bara få utanför akutsjukhus.

Mitt argumentet förespråkar inte den ”bemanning med bara färdiga specialister” som praktiserades på BB Sophia, utan att vi helt enkelt måste släppa kravet på akutsjukvård på alla kliniker för födande. Om vi lyfter ut de friska födande från akutsjukhusen skulle ”unga, kunniga, hårt arbetande läkare i primärjoursledet” få den erfarenhet de behöver och ”specialister med längre yrkeserfarenhet i bakjoursled” kan tillkallas när det behövs. Dessutom skulle de som väljer eller måste föda på akutsjukhus få ökade och bättre resurser.

Ett ömsesidigt tillitsfullt och väl reglerat samarbete mellan fristående barnmorskeledda enheter och sjukhusen är en grundförutsättning för att detta ska kunna genomföras. Det fungerar utmärkt på många andra håll i världen, inklusive några av våra nordiska grannländer. Kvinnor där kräver och får evidensbaserad, säker förlossningsvård, på sina villkor. Varför ska Sverige utgöra undantaget?