Har du tur är du ledig på 1 maj. Om du är ung, flexibel och timanställd i en helgöppen butik har du kanske lyckats pricka in ett schysst ob-pass.

Har du mindre tur är du ofrivilligt schemalagd och arbetar som vanligt, men med avtalsenligt ob-tillägg på din rimliga månadslön. Om det ändå ska regna och vara kallt kan du ju passa på att jobba, eller hur?

Har du riktig otur är du en utländsk arbetstagare anställd av en arbetsgivare som systematiskt exploaterar genom att otillbörligt utnyttja och kränka dina mänskliga rättigheter. I Sverige gör de som tilldelats makten att reglera villkoren på arbetsmarknaden och som ska verka för att skydda dina arbetsrättsliga rättigheter – fackförbunden – i praktiken ingenting för att hjälpa dig.

De senaste åren har exploatering på arbetsmarknaden ökat. De drabbade har främst varit personer från andra länder som av olika skäl rest hit.

I flera fall handlar det om människor som i sina hemländer levt i fattigdom eller som utsatts för diskriminering eller andra svårigheter. I februari i år rapporterade Sveriges Televisions ”Uppdrag granskning” att anställda hos en av landets största nagelkedjor, Five Five Nails, har tio timmar långa arbetsdagar sex dagar i veckan, utan övertidsersättning eller semester, trots att företaget har kollektivavtal med fackförbundet Handels. 

Månaden därpå rapporterade tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetet att anställda i ett av Stockholms större hemtjänstbolag utnyttjas i arbetet under slavliknande arbetsförhållanden. Bolaget ”Enklare vardag” har kollektivavtal med fackförbundet Kommunal.

I båda fallen rörde det sig om utländska personer som kommit hit på arbetstillstånd knutna till de aktuella arbetsgivarna. Efter reportaget i ”Uppdrag granskning” förklarade fackförbundet Handels att de inte kan göra något förrän arbetstagarna själva träder fram och berättar.

Kommunal hade hört talas om oegentligheter hos ”Enklare vardag” i många år, men menade att rädslan hos de anställda hade hindrat fackförbundet från att göra något. Frågan är dock vad detta något som fackförbunden tror sig kunna göra är och hur detta ”något” ska skydda de exploaterade arbetstagarna?

Om min arbetsgivare ens skulle antyda att denne skulle komma att otillbörligt utnyttja mig hade jag vänt mig till facket, förmodligen sagt upp mig och struntat i att dyka upp dagen därpå. I bästa fall söker jag och får en tryggare anställning hos en mer seriös arbetsgivare. I värsta fall blir jag arbetslös.

Om en utländsk arbetstagare med arbetstillstånd säger upp sig eller blir uppsagd får hen stanna kvar i Sverige och söka nytt arbete i tre månader. Om personen inte lyckats hitta ett nytt arbete som är på minst samma nivå som svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen inom tre månader återkallar Migrationsverket arbetstillståndet och personen förlorar sin rätt att stanna.

Med andra ord riskerar personen att utvisas vid en förlorad anställning. Arbetsrätten är verkningslös när konsekvensen av migrationsrättslig lagstiftning är att utländska arbetstagare har mer att förlora på att anmäla exploatörerna — och därmed riskera sina anställningar — än att låta sig fortsätta exploateras av dem.

Sverige behöver ett 1 maj för arbetarna som arbetsrätten inte har kapacitet att skydda och som fackförbunden inte vet hur de ska hjälpa.