Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 20:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/fel-undersoka-alla-man-for-prostatacancer/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Fel undersöka alla män för prostatacancer”

Operation av prostatacancer. Foto: Eva Tedesjö

En betydande andel män har prostatacancer, men relativt få utvecklar sjukdomen. Av den anledningen vore det fel att införa ”pappografi”, alltså obligatorisk undersökning av prostatacancer för män över 50 år, skriver läkarstudenten Daniel Persson.

Rätta artikel

S-politikern Kari Parman skriver i en insändare på DN Åsikt för att det är obegriplig att vi inte infört pappografi än. Men det finns flera anledningar, bland annat en betydande överdiagnostik och det faktum att dödsfallen inte minskat trots frivillig PSA-screening.

Diskussionen om pappografi, eller allmän screening för prostatacancer genom PSA-prov, har varit återkommande där argumenten för främst handlat om möjligheten till tidig upptäckt och jämställdhetsaspekten i att vi har mammografi för kvinnor. Men det finns anledningar till att nackdelarna överväger fördelarna.

Generellt gällande screening talar man om antalet personer som måste behandlas för att rädda en person. En europeisk studie omfattande 300.000 män fann att för PSA-screening är dessa siffror att 1.410 behövde screenas, varav 48 behövde behandlas för att rädda livet på en person. Bortsett den ekonomiska aspekten att behandla 48 män i onödan finns även det etiska dilemmat att ge dessa 48 män impotens- och inkontinensbesvär (vanligaste biverkningarna) för att rädda en person.

Men ska vi inte då göra allt för att rädda de cirka 2.400 män som varje år dör i prostatacancer? Jo, men vi bör också vara medvetna om att denna siffra är i stort sett oförändrad de senaste tio åren, trots att antalet diagnoser genom frivillig PSA-screening ökat kraftigt.

PSA-screening innebär alltså att vi ger betydligt fler det chockerande beskedet att de har cancer, men inte klarar av att rädda fler. Det beror på att en betydande andel män har prostatacancer, men relativt få kommer utveckla symtomatisk sjukdom. 

Obduktionsstudier visar till exempel att drygt hälften av alla 80-åringar som dött av andra orsaker har en prostatacancer. Samtidigt visar beräkningar att endast 10 procent av 80-åringarna har eller kommer utveckla symtomatisk prostatacancer.

Att införa prostatacancerscreening genom PSA-test skulle självklart medföra att vi hittade fler cancerfall. Men den absoluta majoriteten av dessa är fall som utan screening patienten aldrig skulle besvärats av.

Nu tvingas denne i stället genomgå en mentalt omtumlande process att få ett cancerbesked och därefter genomgå omfattande behandling som med stor risk kommer medföra impotens eller inkontinens. Eller, vilket mentalt kan vara än jobbigare, komma till onkologen för att få beskedet att vi enbart avvaktar och följer din cancer då den är i ett så tidigt stadium att vi inte behöver göra något.

Den dag vi kan komplettera PSA-provet med andra metoder för att minska överdiagnostiseringen (lovande studier pågår bland annat i Stockholm) kan screeningen vara ett alternativ, men innan dess kommer vi bara utsätta en betydande andel män för biverkningar, utan att rädda fler till livet.

Avslutningsvis några ord om jämställdhetsperspektivet. Även mammografi är en undersökning som på senare år börjat ifrågasättas, särskilt med tanke på en omfattande dansk studie som fann att mammografi inte minskade antalet allvarliga fall, men kraftigt ökade diagnostiken av mindre allvarliga fall. Alltså ungefär samma problem som med den föreslagna pappografin.