Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/feministiska-ikoner-kan-faktiskt-bara-sloja/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Feministiska ikoner kan faktiskt bära slöja”

Statsminister Stefan Löfven delade i Mariefred ut 2017 års ”World's Children Prize” till Nobelfredspristagaren Malala Yousafzai. Foto: Lotta Härdelin

Även feministiska ikoner kan bära slöja. Målet borde vara kvinnors frihet, oavsett vad de har på huvudet, skriver studenten Inas Hamdan som själv valt att ta av sig slöjan.

Rätta artikel

Är slöjan en symbol för förtryck och hederskultur eller feminism? Så låter ofta debatten om plagget som vissa muslimska kvinnor har på huvudet. Antingen är du muslimhatare eller stödjer du kvinnoförtryck.

Men tänk om slöjan är en symbol för förtryck samtidigt som alla slöjbärare inte är förtryckta? Tänk om det finns en sanning i vad båda sidorna säger, men att båda motverkar målet de hävdar stå för: kvinnors frihet?

I valet i fjol valdes göteborgaren Leila Ali Elmi (MP) in i riksdagen – en ung kvinna från förorten som kämpade hårt för att väljas in. Alla borde sett detta som en vinst för demokratin som borde representera alla medborgare.

I stället anklagades hon för att vara islamist och främja hederskulturen bara för att hon har på sig sjalen. Många trodde alltså att en kvinna som lyckades att ta steget från förorten till riksdagen stod för ett patriarkalt system som ser kvinnor som ägodelar. 

Samtidigt använder grupper som ”The Women’s March” slöjan som en symbol för feminism. Muslimska kvinnor hävdar att slöjan inte förtrycker dem, utan är ett val som de gör.

De talar dock sällan om de miljontals kvinnor som tvingas täcka sig och förtrycks av hederskultur. Det sker inte bara i Saudiarabien och Iran, utan även i Malmö där var femte ungdom är hedersutsatt.

Sällan talar de om varför så många ser slöjan som en nödvändighet för respekt, som om kvinnans kropp vore en synd. Sällan talar de om vilka normer som ledde dem till det valet.

Jag vet att det är så, för jag har befunnit mig på båda sidor av debatten. Jag valde själv för några år sedan att ta på mig slöjan utan press från min familj eller tvång.

Men efter något år valde jag också att ta av mig den. Jag är inte mer feminist i dag för det. Normerna som ledde mig till beslutet att bära slöja var fel, men som individ är jag densamma.

Kvinnor som är hedersutsatta bär ofta slöja. Men det finns kvinnor som lever i hedersförtryck, men som inte har på sig slöja. Det finns även de som har på sig slöja, men inte är förtryckta.

Att se slöjan som symbol för hedersförtryck kan därför vara missledande. Hedersförtrycket är problemet, inte slöjan eller kvinnan som bär den.

En av de största feministiska ikonerna i vår generation, Malala Yousafzai, bär slöja. Hon bekämpade och motstod den grövsta versionen av hedersförtryck och islamism.

Det som avgör om slöjan är en symbol för frihet eller förtryck är varför kvinnan väljer att bära den. Beslöjade kvinnor upplever en press att uppehålla patriarkala normer. De stoppas från att leva ut sina drömmar. Och alltför många av dessa är barn.

Detta är något vi måste bekämpa, men samtidigt får inte vår kamp begränsa beslöjade kvinnor som vill bli politiker, framgångsrika inom idrotten eller har någon annan dröm som de vill uppfylla.

Vi kan se slöjan som en konsekvens av ett strukturellt problem, men samtidigt respektera individen. Målet borde vara kvinnors frihet, vad de än har på huvudet.