Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-17 03:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/flygskam-paminner-om-en-sektrorelse/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Flygskam påminner om en sektrörelse”

Klimatdemonstration i München den 3 maj. Foto: Alexander Pohl

INSÄNDARE. Flygskam påminner om en sektrörelse. Det vore effektivare att satsa pengar på klimatförbättringar i länder där varor som vi konsumerar produceras i stället för att ägna sig åt meningslösa symbolkampanjer, skriver Jukka Tölli.

Det finns personer som anser sig besitta en så hög moralisk och intellektuell resning att de sätter sig själva på en piedestal och sitter där likt några indiska helgon stirrandes på sin navel och tror att världen kretsar kring den. Hos dessa personer verkar det som att viljan att exponera sin egen förträfflighet och ambitionen att uppfostra andra till den rätta läran är oändlig. 

Det finns personer som anser sig besitta en så hög moralisk och intellektuell resning att de sätter sig själva på en piedestal och sitter där likt några indiska helgon stirrandes på sin navel och tror att världen kretsar kring den. Hos dessa personer verkar det som att viljan att exponera sin egen förträfflighet och ambitionen att uppfostra andra till den rätta läran är oändlig.

Den rätta läran i dagens Sverige är att vi ska känna skam. Vi ska våndas av flygskam, dieselskam och köttskam. Vi ska ha skuldkänslor.

Jag gör inga liknelser i övrigt, men det är väl så sekter fungerar: massan ska känna skuld och skam. Själva behöver de inte göra det – de står ovanför alla andra.

Skammen för dagen är flygskam.

För ett tag sedan såg en del kulturpersonligheter och halvkändisar här en möjlighet att kunna exponera sig själva i media genom att ställa sig på rätt sida av den linje som pelarhelgonen hade anvisat. De erkände att de hade syndat och rannsakat sitt eget resande.

I sociala medier kunde man läsa direkta orgier i självspäkning och skuldkänslor. För en del av dem verkade klimatångesten vara en ren välsignelse. Det skulle inte förvåna mig om anhängare av tvivelaktig bekännelselitteratur här upptäckt en ny nisch och att vi ser deras alster på bokhyllorna inom en snar framtid.

En del politiker hakade på och sade sig vara allvarligt oroade. På ett sätt kan jag förstå det: för en politiker kan det vara viktigt att synas i media och vara allvarligt bekymrad. Men för mig ter det sig som ren symbol- eller plakatpolitik och jag är inte imponerad.

Enligt FN:s klimatrapport och Statistiska Centralbyrån står Sverige för cirka 0,1 procent av världens utsläpp av växthusgaser. En promille betyder en tusendel. Inom Sverige står utrikesflyget enligt för 11 procent av landets utsläpp, enligt Naturvårdverket.

Enkel matematik ger vid handen att svensk utrikesflyg står för en tiotusendel av världens utsläpp av växthusgaser. Jag koncentrerar mig på utrikesflyget eftersom jag själv sällan utnyttjar inrikesflyget, utan använder mest bilen vid inrikes resor.

Visst hade jag kunnat ta tåget, men det är rätt besvärligt att släpa med sig allt till ett tåg för att sen bli ståendes någonstans i obygden på grund av växel- eller signalfel. För mig är det bekvämare att lasta sakerna i bilen och åka dit jag vill.

Men som flygresenär ska jag alltså känna skam och skuld för att jag bidrar till den här tiotusendelen av jordens utsläpp av växthusgaser. Jag gör inte det, och till skillnad från ”de allvarligt oroade” översteprästerna sover jag gott om nätterna. För mig är frågan lika ointressant som den är löjlig.

Enligt Tillväxtverket omsätter turistindustrin i Sverige drygt 300 miljarder kronor per år och sysselsätter cirka 180.000 personer helt eller delvis. Utan tvekan spenderar utländska turister pengar, skapar arbetstillfällen och bidrar till vårt välstånd. Vad ska vi säga till de turister som vill besöka oss och vårt land?

Ska vi säga till dem att ni är välkomna, men kom för tusan inte flyg för då går jorden under, ta heller inte färjan för då får vi cancer och jorden går under. Är de endast välkomna endast om de promenerar eller tar cykeln via Öresundsbron?

Jag har inga kalkyler eller utredningar att luta mig på, men om vi sjösatte en sådan kampanj är jag övertygad om att turistindustrin tog skada.

Det vore effektivare att satsa pengar på klimatförbättringar i de länder där varor som vi konsumerar produceras i stället för meningslösa symbolkampanjer. Satsningar i åtgärder i låglöneländer i Sydostasien ger förstås inga stora rubriker, men en gammal god princip är att sätta in åtgärder där de gör mest nytta.

Därför tackar jag nej till trams som flyg-, diesel- och köttskam.