Av och till förekommer i debatten synpunkten att vi behöver avla fler barn för att ta hand allt fler åldringar. Det är lika korkat i dag som det var på 30-talet, när paret Alva och Gunnar Myrdal 1934v skrev sin berömda debattbok ”Kris i befolkningsfrågan”.

Redan då levde fler människor på jorden än den egentligen orkade bära. Sedan dess har världsbefolkningen exploderat från två miljarder i början av 30-talet till åtta miljarder om några år. Och ännu fler (miljarder) om några decennier. 

Ingenting har haft större betydelse för koldioxidutsläpp, klimatförstöring, resursslöseri och utarmning av vår planet än antalet människor. Louise Jonsson har därför rätt i sin insändare (DN Åsikt 12 november 2019) när hon konstaterar att vi behöver färre barn, inte fler.

Det är 73 gånger bättre för klimatet än att sluta flyga, köra elbil eller bli vegan. Dessutom skonas naturresurser och livsbetingelser för andra arter.

Sensmoralen är att alla människor (särskilt de som är lyckliga nog att befinna sig i fertil ålder) borde tänka: Bara en unge, två om jag måste.