Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 03:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/for-sjukvardsjatten-capio-ar-vinst-viktigare-an-patienter/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”För sjukvårdsjätten Capio är vinst viktigare än patienter”

Foto: Stina Stjernkvist/TT

För den privata sjukvårdskoncernen Capio är att maximera vinsten viktigare än vården om patienter. Om man som läkare ifrågasätter verksamheten kan man förlora sitt jobb, skriver den avgående Capio-läkaren Åke Andrén-Sundberg.

Rätta artikel

När landstingens monopol på sjukvård bryts tar stora vårdkoncerner över. De talar gärna om ”patienten i centrum”, men när det kommer till kritan är det i första hand pengar som räknas. Om man kritiserar detta blir man utbytt, även om detta blir sämre för patienterna.

Under det senaste decenniet har en intensiv ideologisk debatt enligt en politisk höger-vänsterskala förts angående vinster i välfärden. Personligen har jag alltid trott på att en balans vore bäst, åtminstone inom sjukvården.

För snart ett år sedan köpte koncernen Capio tio vårdcentraler i främst sydöstra Skåne; den jag arbetar på var en av dem. Initialt skedde en viss uppstramning av verksamheten, vilket i de flesta fall var av godo för vården av patienter.

Vi fick dessutom regelbundet information om vårdcentralens ekonomiska situation, vilket var nytt. Fredagen den 14 februari blev all personal på vårdcentralen kallad till en genomgång av Capios högste medicinske chef inom vårt område för att beskriva vad vi ska syssla med.

Han påpekade att vi bara ska syssla med sådan sjukvård som vi får betalt för. Vi skulle således inte förlänga sjukskrivningar skrivna av sjukhusläkare, inte operera bort godartade hudförändringar, inte ägna oss åt att lotsa vårdcentralens patienter genom ett snårigt sjukvårdssystem, inte skriva körkortsintyg och inte skriva till patienterna om provsvar, utan i stället ringa eftersom det sistnämnda gav bättre betalt.

Pengarna skall vara i centrum och patienterna får vara där bara om de är lönsamma. Diagnossättningen ska göras så att den ger maximalt utfall till kliniken. Det gavs exempel på hur detta skulle göras utan att sjukvården i sig förändrades. Att vi är till för patienter och inte tvärtom diskuterades aldrig.

För mig kändes ansatsen helt fel. Jag håller med om att vi ska se till att få betalt på ett hederligt sätt för vad vi gör, men för mig kommer aldrig sjukvård att kunna likställas med ”vanlig” kommersiell verksamhet. Vi ska inte jämföra oss med McDonald's.

Jag mejlade samma kväll ett brev till mina två närmsta chefer. Det avslutades med:

”Låt oss stanna vid att vi skall se till att vi på ett moraliskt, anständigt och avtalsmässigt sätt ser till att vi får betalt för det vi gör. Vi skall däremot inte lockas att ändra vårt beteende för att tjäna mer pengar till verksamheten, vi skall sköta våra patienter på bästa möjliga sätt och sedan se till att vi får betalt för det. Punkt och slut!”

Jag fick inget svar, men elva arbetsdagar senare kom verksamhetschefen och talade om att jag som utbildad kirurg inte är tillräckligt kompetent för att få fortsätta på vårdcentralen. Efter den tre månader långa uppsägningstiden är jag tvungen att sluta efter att ha arbetat nästan fyra år som distriktsläkare och två år på den aktuella kliniken. Min ”inkompetens” hindrar mig dock inte från att varje onsdag arbeta ensam på vårdcentralen då min kollega är ledig, och inte heller vecka 8 då hon är bortrest.

Min inre kompass pekar inte åt samma håll som Capios. Då blir jag tvingad att sluta. Det är sorgligt. Jag är utbildad för att ta hand om patienter och jag hade inte förväntat mig att bli uppsagd för att jag är kritisk på grund av Capios vilja att ändra personalens beteende för att tjäna mer pengar.

Detta är en tråkig utveckling av vår sjukvård.