Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-19 22:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/foraldrar-agerar-modell-for-barnens-skarmanvandande/

DN Åsikt

DN Åsikt. Föräldrar agerar modell för barnens skärmanvändande

Foto: Alamy

I den pågående debatten om barns skärmanvändande förbises den väsentliga frågan: Hur förhåller du som förälder dig till ditt eget skärmanvändande? Föräldrar verkar ha glömt att de är föredömen och att ”barn inte gör som vuxna säger – utan som de gör”.

Barn skärmdebuterar i allt yngre åldrar och många föräldrar känner sig maktlösa inför sina barns skärmanvändande. Föräldrar hör av sig till psykologer för att få råd om hur de ska bryta sitt barns överdrivna spelande. Det finns i dag behandlingshem som erbjuder behandling till spelberoende barn från elva års ålder. Vad finns det för råd till hjälplösa föräldrar?

Experternas råd handlar om att föräldrar ska se varningstecken i tid och införa gränser för hur ofta och hur länge barnen får spela. En väsentlig fråga som förbises i dessa expertråd är emellertid hur du som förälder förhåller dig till ditt eget skärmanvändande. Alla känner till uttrycket ”barn gör inte som vuxna säger utan som de gör”. Det är därför relevant att fråga sig varför inte detta är mer uppmärksammat i den pågående diskussionen om barns skärmanvändande?

Barns spelande kan betraktas utifrån psykologiska teorier om inlärning och motivation. Socialpsykologen Albert Banduras teorier om modellinlärning beskriver hur vi lär oss genom att observera andras beteende och vilka konsekvenser beteendet får. Du som förälder agerar modell och föredöme för ditt barn. Om ditt barn ser att du föredrar skärmen framför andra aktiviteter är det fullt naturligt att ditt barn gör likadant.

Inlärningsteori handlar vidare om hur belöningar och bestraffningar fungerar på beteenden. Intermittenta belöningar, som kommer ibland men inte varje gång, motiverar oss och förstärker vårt beteende. En anledning till att så många roas av datorspel är just jakten på belöningar. Barn blir underhållna och belönade av att spela – de blir därmed sämre på att roa sig själva.

Är det då rimligt att hålla föräldrar ansvariga för barns skärmanvändande då vi överallt exponeras för teknik?

Som förälder och blivande psykolog menar jag att det är fullt rimligt att ansvaret vilar på föräldrarna. Skärmanvändande är roligt och bra men ska inte ersätta aktiviteter som att bygga lego, vara i skogen, rita, gunga, läsa böcker osv. Dessa aktiviteter är naturliga förstärkare vilket inom inlärningsteori förklaras med att de i sig upplevs belönande och därmed tenderar att upprepas. Motivationsteori menar att belöningar för beteenden som innehåller naturliga förstärkare kan ha motsatt effekt – man bör alltså inte belöna eller locka barnet med skärmtid för att de gör någon av aktiviteterna ovan.

Ansvaret är ditt, förälder, att engagera ditt barn i aktiviteter som ni båda tycker är meningsfulla och roliga! Att tro att ditt barn ska roa sig själv i lekparken medan du sitter och surfar på din telefon är att begå självbedrägeri. Psykologiska teorier om inlärning och motivation talar sitt tydliga språk: Barn gör som du gör - inte som du säger!