Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/forbjud-flyget-for-politiker-och-offentliga-tjansteman/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Förbjud flyget för politiker och offentliga tjänstemän”

Foto: Fredrik Funck

Inför ett förbud för politiker och offentliga tjänstemän att flyga i tjänsten. Det skulle vara ett snabbt sätt för Sverige att nå klimatmålet. Detta förslag får dock knappast stöd av det politiska etablissemanget, skriver läsaren Erik Kärnekull. 

Rätta artikel

Kraven på att något måste göras åt den globala uppvärmningen duggar allt tätare. Vi ska äta mindre mängder kött, vi ska flyga mindre, åka bil mindre och vi ska stoppa den ekonomiska tillväxten.

Den ena aktivistgruppen efter den andra – nu senast 87 ”influencers” i en artikel på debattsidan i Expressen – kräver omedelbara åtgärder. Listan på krav från klimataktivisterna kan göras lång. 

Konkreta åtgärder undviker dock aktivisterna ofta att gå in på eftersom det då blir uppenbart vilka extrema konsekvenserna deras krav får. Låt oss därför undersöka hur man kan uppnå att ”vi” flyger mindre, för att rädda klimatet.

Här finns egentligen bara tre alternativ att välja mellan. 

Alternativ 1: Radikala skattehöjningar på flygresor och andra CO2-producerande resor. Detta skulle att leda till att färre svenskar reser. De som drabbas är dock låginkomsttagare, vars billiga resor försvinner.

Affärsresenärer och andra som har råd kommer i stället få större utrymme på planen och på flygplatserna. Att resa blir i så fall en klassfråga som det var förr i världen. Ur ett fördelningspolitiskt perspektiv är därför detta knappast önskvärt och skulle få ett mycket svagt stöd hos folket. 

Alternativ 2: En ”resebok” införs likt 1920-talets motbok som infördes för att minska alkoholkonsumtionen. En statlig ”resemyndighet” inrättas, vars uppgift är att fördela resor till svenska folket.

Varje svensk får en årlig koldioxidkvot resor (flyg, tåg, linjebuss, båt och bil). Den som inte vill resa kan sälja sin kvot på en börs. Näringslivet, vars förmåga att sälja på export till stor del bygger på säljresor till utlandet, får ansöka hos resemyndigheten om utökade CO2-kvoter för sin personal. 

När C02-kvoten är ”upprest” får Svensson gå, cykla eller åka eldrivet. Hur besinningslöst det än låter är troligen detta alternativ det som dagens klimataktivister ser som mest realistiskt.

Här kommer emellertid oerhört märkliga beteenden att utvecklas. Människor kommer att resa till Köpenhamn, Oslo och Helsingfors och därefter köpa en biljett dit egentligen ska eftersom detta ligger bortom Sveriges kontroll.

På så sätt kan man spara sin CO2-kvot eller sälja den. De som bor långt från utländska flygplatser kommer att drabbas hårdare än de som bor gränsnära. Hela idén bryter dessutom mot EU:s rörlighets- och diskrimineringsregler. 

Alternativ 3: Politiker och offentliganställda slutar flyga. Detta är egentligen det enda rimliga alternativet som dessutom skulle ha positiva skattebetalareffekter. Inom dessa sektorer kan man faktiskt införa en tuff CO2-kvot per kommun, landsting och statlig myndighet.

Ungefär 40 procent av resorna med SAS inom Sverige och till Bryssel betalas av offentlig sektor. Det finns få argument för varför offentliganställda ska resa med farkoster som ger upphov till stora koldioxidutsläpp.

Eftersom resultatet av deras arbete normalt sett inte går att mäta eller värdera kan man med fog hävda att tid inte är lika kritiskt för denna yrkesgrupp som för anställda i privat sektor. Därför borde tidskrävande men koldioxidminimerande resealternativ, till exempel tåg, föredras.

Dessutom torde närhetsprincipen väga tungt när dessa yrkesgrupper ska ut och resa. Man kan delta i Almedalen som kommuntjänsteman via Skype i stället för att flyga eller åka dieselbåt dit. Det är inte lika roligt, men något måste man ju offra på CO2-altaret. 

Värdet av att våra lokalpolitiker reser till Kina eller USA på ”studieresor” är också försumbart, vilket direkt kan stoppas. Parallellt inför vi regler som gör att våra EU-parlamentariker bara får åka tåg för att minimera klimatavtrycket. Det politiska etablissemanget kommer dock knappast att driva denna enda rimliga linje.

Hur man än väljer kommer motståndet mot minskat flygande att vara så kompakt att det inte kommer kunna genomföras. Därför vore det skönt att slippa läsa och höra från dessa gapiga klimataktivister tills dess de har lite intelligenta förslag på hur man praktiskt ska minska svenska folkets CO2-konsumtion.