Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-19 18:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/fordela-resurserna-i-samhallet-jamnare/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Fördela resurserna i samhället jämnare”

Förorten Tensta i norra Stockholm är ett område med låg genomsnittlig inkomst och stora sociala problem. Foto: Magnus Hallgren

INSÄNDARE. Sverige kunde ha varit världens bästa land. Brist på ekonomiska resurser saknas inte. Det föreligger bara en ovilja att bättre fördela och använda tillgångarna, skriver Jonas Thornell.

Antalet miljardärer ökar. Utöver dem har vi ännu fler kapitalägare som disponerar förmögenheter i mångmiljonklassen. Även denna skara ökar.

Ett annat stort problem är de penningslukande myndigheterna – de suger våra skattemedel samtidigt som deras miljardanlag förbrukas på administration, byråkratiska processer och tidkrävande handläggning som gör både utsatta medborgare och myndigheternas egen personal stressade.

De handlägger andras livsleda och blir själva utbrända. Myndigheterna borde bantas rejält. Då skulle skattepengarna som anslås till dessa svällande och svulstiga samhällsorgan i stället kunna riktas direkt till medborgarna. Alla arbetslösa, sjuka och uppbärare av försörjningsstöd skulle kunna erhålla minst 1500 kronor mer i månaden.

Sverige har inte särskilt stora problem demografiskt och miljömässigt jämfört med många andra nationer. Här finns gott om plats och luften och vattnet är av god kvalitet.

Ändå ökar den psykiska ohälsan inom alla ålderssegment och konsumtionen av antidepressiva preparat är rekordhög. Författaren och samhällskritikern Lubbe Lundström fick i början av 1900-talet stort genomslag med boken och dokumentärserien ”Lortsverige”. Då handlade det om undermålig hygien och dåliga bostadsförhållanden runtom i landet, men Nordström belyste även den bristande andligheten.

Även i dag vore det synnerligen påkallat att slå larm och varna för den allt mer krackelerande mentalhygienen. För hur kan det komma sig att även så många väletablerade kvinnor och män med högavlönade jobb behöver antidepressiva läkemedel?

Skulle de inte hellre vara betjänta av vila och mental återhämtning, att slå ner på takten och avsäga sig något eller några engagemang? Och de riktigt rika skulle kanske må bättre om de delade med sig ännu mera och drog in på sin egen konsumtion.

Det måste vara något fel på det ekonomiska systemet.