Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 03:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/forsakringskassan-ar-lagkamraten-som-skrammer-till-lydnad/

DN Åsikt

DN Åsikt. Försäkringskassan är lagkamraten som skrämmer till lydnad

Försäkringskassan har kommit att bli en myndighet som injagar fruktan hos de som är tvungna att söka hjälp hos dem. Ett fyrkantigt synsätt och underliga regler gör att de ofta rent av försämrar människors hälsa. Deras prat om "Laget Sverige" blir därför lite underlig för de har långt kvar att gå innan de kommer ses som en lagkamrat. Bristen på förtroende för dem, och vad som kan göras för att motverka det, borde lyftas upp mer i debatten.

Jag blev sjukpensionär innan de nya reglerna trädde i kraft 2008. Det rör sig om en psykisk funktionsnedsättning. Ett antal år med tidsbegränsade sjukskrivningar ledde till en sjukskrivning som gäller tillsvidare. Dessa första år var de värsta i mitt liv. Att förhålla sig till Försäkringskassan, att under en djup depression gång på gång behöva motivera varför man inte klarar av att arbeta utan att veta om man kommer bli trodd. Ansökan skall helst in tre månader i förväg, och man börjar oroa sig tre månader innan dess. Ett halvår av varje beviljat år gick mer eller mindre åt till att isolera mig i ångest över att jag inte visste hur det skulle gå.

Det var föga förvånande kraftigt negativt för min hälsa. Det gjorde det inte lättare att finna alternativa lösningar eller att skapa en stabil plattform att stå på oavsett hur mycket jag ville det.

Jag fick i slutändan en sjukskrivning som gäller tillsvidare. Plötsligt slapp jag oron: Skulle någon handläggare anmärka på en formulering? Skulle en försäkringsläkare ifrågasätta en diagnos, anmärka på en formulering i ett läkarutlåtande? Det var inte bara en bra dag, det var en fantastisk dag.

Så började en lång resa på väg mot ett bättre fungerande liv. Åren innan hade gjort mig sämre än jag var när jag först blev sjukskriven. Det var först när jag efter sex år slapp ha med Försäkringskassan att göra som det skymtade en ljusning.

I dag kan jag hantera stress på ett sätt som jag inte kunde förr. Jag har funnit och utarbetat strategier som gör att jag fungerar bättre. Detta för att jag blivit lämnad ifred, för att jag haft tryggheten att kunna slappna av. Jag har till och med funnit något jag kan arbeta med utan att gå sönder av stress och krav så länge jag håller mig på rätt nivå. Jag klarar faktiskt med en del hjälp av att driva ett litet företag. Jag driver det i dag på under tio procent av en normal arbetstid. Vinsten redovisar jag för Försäkringskassan så min sjukersättning minskar i proportion till hur mycket jag tjänar.

Jag kanske i dag skulle klara att minska min sjukskrivning lite grand. Försäkringskassans regler ger utrymme för att pröva detta och om det inte fungerar kan man återgå till sin heltidssjukskrivning.

Men det finns ett dolt problem i reglerna: går jag på prov ned i sjukskrivningsgrad bedöms min sjukskrivning därefter enligt det nya regelsystemet. Det innebär bland annat att min sjukskrivning kommer granskas var tredje år. Att utsättas för den pressen igen skulle definitivt leda till en tillbakagång i min hälsa och arbetskapacitet. Så jag är fången i en omöjlig situation. Jag vill minska min sjukskrivning men att göra det medför att jag kommer behöva öka den igen.

Är detta rimligt? Jag vill arbeta och göra rätt för mig men det nuvarande systemet gör att jag inte kan försöka på allvar. Så jag får fortsätta vara sjukpensionär på heltid. Detta beror inte bara på reglerna: hade Försäkringskassan haft någon form av förtroendekapital hade det inte varit ett så stort problem. Men det har förstörts genom att de inte ser människorna de möter. Även handläggare som vill göra detta mals ned av krav på att följa direktiv drivna till absurda längder, för att uppnå målsättningar. Direktiv som dessutom många gånger saknar välgrundade beslutsunderlag. (Se remissyttrandena om ändringarna av Sjukförsäkringen 2008).

Systemet i dag vare sig fungerar eller respekteras. Jag vill till och med påstå att de flesta som varit långtidssjukskrivna fruktar Försäkringskassan.

Är det rimligt att ha ett system som tvingar de med sämst förmåga till det att slåss för sina rättigheter? Vore inte en bättre väg att fria snarare än fälla? Det är faktiskt olagligt att fuska och blir du påkommen så får det konsekvenser. Sjukförsäkrade som misstänks fuska skall självklart granskas särskilt. Problemet är att Försäkringskassan tycks utgå från att alla fuskar.

Dagens system är inte humant vare sig för de sjuka eller för handläggarna. Det är inte värdigt Sverige. Regler och kontrollmekanismer måste såklart finnas men är det verkligen omöjligt för sådana att samexistera med respekt för människor och förtroende från vårdtagarna gentemot myndigheten de måste förhålla sig till?