Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/forskolan-maste-fa-de-resurser-som-behovs/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Förskolan måste få de resurser som behövs”

Foto: Pontus Lundahl/TT

Det talas mycket om hur förskolan ska utforma sin verksamhet för att ge barn likvärdig utbildning. Men talas mindre om vilka förutsättningar som ges, skriver specialpedagogen Catharina Hamilton.

Rätta artikel

1998 kom förskolans läroplan som skulle förtydliga uppdraget. Läroplanen har sedan dess reviderats. Från och med 1 juli gäller en ny läroplan. I den läggs mer fokus på lek och förskollärares ansvar för likvärdig utbildning och att ge barn möjligheter att utvecklas.

Jag har varit verksam i förskolan under 16 år som förskollärare och specialpedagog i både privat och kommunal regi. Jag har träffat pedagoger, utbildade och outbildade, som ”brinner” för sitt arbete och som ser ett värde i att ta del av barnens obegränsade värld.

Dessa eldsjälar som med tiden sett förutsättningarna i förskolan försämras och bli mer begränsade, eldsjälar som till slut sjukskriver sig. Vad är det då som blivit svårare? 

Med statistik från Skolverket och Försäkringskassan kunde DN i en artikel inför valet i fjol (17 juni 2018) visa att majoriteten av barngrupperna är större än Skolverkets riktmärken och att förskolepersonal i högre utsträckning sjukskrivna för psykisk ohälsa i jämförelse med andra yrkesgrupper och att antalet outbildad personal i förskolan ökar.

Statistiken visar på faktorer som påverkar alla inom förskolan, både förskolepersonal och barn. Som samhället ser ut i dag diagnostiseras fler barn med någon form av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och fler barn visar utmanande och/eller överaktiva beteenden.

Alla behöver stödinsatser som kräver individanpassade lösningar för att ges förutsättningar för ”utveckling och lärande”. Lösningar som på grund av ovanstående statistik inte kan ges fullt ut. Ylva-Li Gustafsson beskriver i en insändare på DN Åsikt (5 mars) det många pedagoger vet, att vi släcker bränder och inte räcker till, orken tar slut och vi sjukskriver oss.

Aldrig förr har det talats så mycket om lågaffektivt bemötande i förskolan. Är det ingen politiker som undrar varför?

Förutsättningarna i förskolorna skiljer sig åt. Det finns många förskolor som håller hög kvalitet. Majoriteten av förskolor gör det inte, enligt Skolinspektionen (2017).

Att fortsätta se förskolan utifrån en barnnorm som rådde 1998 har visat sig vara ohållbart. Om man inte tror pedagogerna kan man titta på statistiken.

Det finns ett samband mellan sämre förutsättningar, fler barn med behov av särskilt stöd och den höga sjukskrivningen. Hur länge ska statistiken blinka rött innan det sker en tydlig förändring i förskolan?