DN Åsikt. ”Friskolekoncern har gräddfil genom byråkratin”

Det sägs ofta att Sverige är ett av världens minst korrupta länder. Jag har mer och mer börjat tvivla på detta. Korruptionen sker kanske inte med mutor och pengar, men väl med kontakter på högsta nivå.

På något annat sätt kan man inte förklara de ständiga undantag från förordningar som en friskolekoncern som Engelska skolan har. Den har en unik rättighet att anställa lärare som utan lärarlegitimation får sätta betyg, när detta i hela det övriga skolväsendet i dag är reglerat. Undantaget gäller lärare från – just engelskspråkiga länder!

Varför då inte generellt? Redan denna utformning av undantaget tyder på att något inte har gått rätt till.

Engelska skolan och skolor med liknande inriktning undergräver dessutom med sin etablering svenskan för många skolbarn i Sverige. Det är obegripligt att skolmyndigheter uppenbarligen nonchalerat den forskning som belagt att skolor av denna typ inte förbättrar engelskan i samma grad som svenskan försvagas hos individen, i åldrar då svenskan inte är färdigutvecklad.

Dessutom är det mycket märkligt att man släppt fram ett andra språk i skolväsendet så lättvindigt, när riksdagen beslutat att svenska är huvudspråk i Sverige.

Ända sedan sin etablering för drygt 20 år sedan har Engelska skolan haft en byråkratisk gräddfil, eftersom höga makthavare till varje pris velat skapa konkurrens på skolområdet.

Priset för detta har blivit rejäla vinster hos ett par stora skolkoncerner, skattemedel som hade kunnat användas till mycket annat. Engelska skolan saknade länge slöjd-, musik-, bibliotek och idrottssalar på olika orter, men fick i början aldrig förelägganden om detta, så som hade varit det normala i det New Public Management-system som byggts upp i landet. Med fri etablering skall följa sträng kontroll, men på skolområdet har uppföljningen varit – ja, mycket snäll och vänlig mot nya friskolor.

Från början krävdes inte heller att Engelska skolan skulle ha samma sorts redovisning av siffror på andel behöriga lärare som övriga skolor. När alla andra skolor låg på 80–90 procent behöriga lärare (begreppet som användes innan lärarlegitimation kom) hade Engelska skolan omkring 40 procent behöriga lärare, vilket ursäktades med att man hade rätt att direktanställa och själva (!) bedöma behörigheten för lärare från engelskspråkiga länder. I alla andra fall skall statliga Skolverket göra detta.

När lärarlegitimationen var etablerad 2015 och kraven tydligt skärptes på vilka kunskaper man skall ha för att sätta betyg som lärare, så kunde Engelska skolan fortsätta ha sin egen, separata lärararbetsmarknad för engelskspråkiga lärare.

Och nu visar det sig i lärarfackens lönestatistik att dessa lärare generellt sett har betydligt lägre löner än de med lärarlegitimation. Vilken guldsits för koncernen! Lärarna har också genom undantaget för Engelska skolan en minimal alternativ arbetsmarknad på andra skolor, och får finna sig i att deras negativa löneskillnad går till koncernens allmänna vinst.

Det är så att man undrar vad som pågår på skolområdet, där det före 90-talet var statlig kontroll och ordet vinst otänkbart, precis som i dag i andra länder. Med ett sådant vanstyre, som länge rått inom skolan, tror jag inte längre att det bara handlar om tillfälliga misstag.