Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 03:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/fullt-integrerad-i-samhallet-utvisas-anda/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Fullt integrerad i samhället – utvisas ändå”

Foto: TT

INSÄNDARE. Den talangfulle konstnären Hamid, 20 år, talar flytande svenska, går i skolan och har ett jobb. Men trots att han bott i landet i över fyra år vill Migrationsverket utvisa honom. Det går emot all allständighet, rim och reson, skriver Per-Axel Svalander.

Hamid Mohammadi, då 15 år gammal, kom som asylsökande till Sverige under hösten 2015. Han var på flykt från Iran, dit familjen – som är hazarer – flytt redan när Hamid var liten på grund av hot och förföljelse inom Afghanistan.

Nu, drygt fyra år senare, hotas Hamid av utvisning till Afghanistan. Det är orimligt på flera grunder, såväl den personligt humanitära som för vårt samhälle.

Redan vid registreringen av asylansökan i Malmö berövades Hamid en del av barnets rättigheter. Migrationsverkets handläggare bedömde högst summariskt genom okulärbesiktning att hans ålder var 20 år. Detta har Migrationsverket sedan aldrig ruckat på trots ytterst rimliga invändningar. Bland annat har en id-handling i form av ett afghanskt pass ställts ut i efterhand av landets ambassad.

Åldersuppskrivningen innebar att han sattes i ett asylboende för vuxna och erbjöds inte heller någon skolplats. Den så kallade gymnasielagen tillämpas inte heller för honom. 

Hans asylansökan har avslagits i alla instanser. Även så kallat spårbyte, det vill säga uppehållstillstånd på grund av arbete, har avslagits i första instans.

Under tiden har Hamid träget och med gott humör jobbat på att komma in i det svenska samhället.

• Han tog själv kontakt med ett gymnasium och studerar framgångsrikt där.

• Han bor som son i huset i en svensk familj.

• Han talar flytande svenska.

• Han arbetar som assistent till en svensk konstnär. Hamid jobbar halvtid och helt enligt regelverket.

• Han har visat att han är en talangfull konstnär och har hållit i tre vernissager där egna tavlor och skulpturer ställts ut.

• Under två somrar har han hjälpt afghanska skolkamrater att skaffa sommarjobb. Själv hade han ju jobb.

Sammantaget är Hamid ett vackert exempel på perfekt fungerande integration. En guldklimp från ovan till vårt svårt ansträngda land. Men nu ska han ut.

Ansökan om spårbyte låg hos Migrationsverket i över ett år. Alla villkor var till synes tillgodosedda när det kommer till arbetstid, lönenivå etc. Avslaget kom i januari, som en smäll mot all anständighet, rim och reson.

Arbetsgivaren, som var angelägen om att göra allting rätt men som saknade fullfjädrad personalavdelning i sitt minimala småföretag, hade missat att i tillräckligt god tid teckna någon del av de arbetslivsförsäkringar som Migrationsverket stipulerar. Därav avslag och utvisning. Ett överklagande ska vara inne om ett par veckor. Sedan följer en prövning av detta och det råder osäkerhet kring hur lång tid detta lär ta. 

Hamid måste återvända till ett land han inte längre har några som helst sociala band till, bara dåliga minnen av att tillhöra en undanskuffad och förföljd minoritet. Därtill finns ett hot som inger Hamid stor rädsla. Samma hot från islamister som drev familjen att fly första gången.

Jag kommer att tänka på en gammal anekdot: 

Två män var ute och fiskade. Den ene drog upp en fantastisk lax. Tittade längtansfullt på den, krokade av den – och lät den gå tillbaka i havet.

”Men vad gör du?” ropade kamraten upprört. 

Mannen svarade: ”Jag har inte råd med så fin fisk.”

Hej Sverige, hur dum får man vara?