Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 22:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/gar-inte-att-skylla-stenkastning-pa-socioekonomiska-faktorer/

DN Åsikt

DN Åsikt. Går inte att skylla stenkastning på socioekonomiska faktorer

Foto: Maja Suslin/TT

Ungdomar som visar våldsamt beteende mot lärare och blåljuspersonal har samma gemensamma nämnare – brist på disciplin och ingen framtidstro.

Vi har de senaste dagarna fått läsa om en ökning av anmälningar om våld i skolan i en rapport från Arbetsmiljöverket. Lärare och skolpersonal blir attackerade med fysiskt våld som knytnävsslag och örfilar. Det har även kommit fram ett fall där en lärare på grund av våldet senare har fått missfall.

Det är totalt oacceptabelt att en lärare som har en av de mest viktigaste yrkena i vårt samhälle ska få utstå våld på sin arbetsplats. Men det som oftast saknas i debatten är: var är individens ansvar och var är föräldrarnas uppfostran?

Socioekonomiska faktorer kan självklart ha en betydelse, att barn växer upp med att inte se sina föräldrar gå till jobbet och inte vara självförsörjande är faktorer som spelar stor roll i barnens uppväxt. Men den eviga debatten om socioekonomiska faktorer börjar rinna ut i sanden. Sverige är ett av världens bästa land att växa upp i med gratis utbildning och universitetet. Vi har ett privilegium och förmåner som majoriteten av världens befolkning endast drömmer om.

Det måste börja handla om varje individs ansvar att bete sig rätt mot sina medmänniskor.  Många av dagens yrkeskriminella visar tecken som pekar mot en kriminell karriär redan i tidig ålder. Skolan är en av samhällets viktigaste grundpelare, här ska ett barn kunna få känna sig trygg – men en lärares roll är inte att uppfostra. Vi har länge diskuterat om ungdomar och ungdomskriminalitet men glömt själva kärnfrågan, vart är föräldrarna?

Varför sätter vi inte mer krav på föräldrarna som har det yttersta ansvaret till att uppfostra barnen? Att unga killar blir våldsamma eller hamnar i utanförskap endast för att de växer upp utan en pappa är inget annat än en dålig ursäkt. Att utanförskap ska kunna ge legitim rätt att kasta stenar mot blåljuspersonal är en skam och ett totalt bakslag av rättsstaten. Det finns många som växer upp med arbetslösa föräldrar i utsatta områden som själva fortsätter att utbilda sig och arbeta senare i livet – och inte kastar stenar på poliser.

Ungdomar som hotar blåljuspersonal har en dålig uppfostran och ingen disciplin. Den gemensamma nämnare mellan attackerna mot lärare och blåljuspersonal bottnas alltså i vilken syn barn och ungdomar har på samhället. Det grundar sig även i vilka normer som sänds ut när vi ständigt accepterar bland annat stenkastning genom att ständigt diskutera om socioekonomiska faktorer. Det är samtidigt ett hån mot alla hederliga medborgare som bor i samma områden som jobbar, betalar skatt och sköter sig.

Om föräldrarna inte klarar av att ta hand om sina barn måste socialtjänsten snabbt rycka in. Lärare i skolor måste bli bättre på att kontakta skolkurator som vidarekontaktar socialtjänsten och polisen, för att lättare hjälpa barnen innan de växer upp och blir yrkeskriminella.

Vi måste även förstärka våra lagstiftningar som exempelvis strängare lagar för våld mot blåljuspersonal. Ta bort straffrabatten och sänk straffåldern. Detta behövs för att snabbt reagera så barnen inte fortsätter att begå brott.