Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ge-flyktingar-mojlighet-till-ett-bra-liv/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ge flyktingar möjlighet till ett bra liv”

Bild 1 av 2 Under andra världskriget rådde fotoförbud i svenska hamnar. Typografen och senare pressfotografen Karl Otto Strandberg vid tidningen Örnsköldsviks-Posten tog detta unika foto av fartyget med flyktingar från Estland.
Foto: Karl Otto Strandberg
Bild 2 av 2 Ett så kallat främlingspass utfärdades för flyktingen Harry Orav från Estland som kom till Örnsköldsvik 1944 efter en stormig resa över Östersjön, där över 800 personer trängdes ombord på ett litet fartyg.
Foto: Privat

INSÄNDARE. Ge flyktingar möjlighet till ett bra liv. Vi som är barn till andra världskrigets flyktingar som kom hit över Östersjöns stormiga hav är tacksamma för vad Sverige gett oss, skriver syskonen Anette Orav och Leili Hägg.

För 75 år sedan, den 27 september 1944 klockan 16.30, hände något alldeles särskilt. Då klev vår pappa iland på stadskajen i Örnsköldsvik.

Han var 21 år, hade lämnat sitt hemland, sin mamma och pappa, sina syskon och sina vänner. Han var på flykt från ett land ockuperat av en främmande armé som tvingade honom att ta på sig deras uniform med hakkors på armen och strida för Tredje riket. 

Han flydde från kriget och sitt sönderbombade hemland. Han tog sig på olika vägar till närmaste grannland som också befann sig i krig. Där blev han kvar en tid innan han fick möjlighet att ta sig vidare mot Sverige.

Den 24 september 1944 kom han till en liten kuststad där han mötte tusentals landsmän, som under en veckas flykt från sitt hemland väntade på att få färdas till friheten i Sverige. Han hamnade i en grupp på 842 flyktingar som gick ombord på den 280 ton tunga träskorven Venus.

I skydd av mörkret avgick båten mot Gävle, en resa som beräknades ta cirka 12 timmar. Båten var i dåligt skick och trängseln ombord fruktansvärd.

Under färden stod männen tätt tillsammans på däck medan kvinnor och barn satt i båtens lastutrymme. När resan pågått några timmar började det att regna. Kort därefter blåste det upp till storm, som mest 24 meter per sekund. Höga vågor sköljde över passagerarna på däck.

Stormen orsakade inte bara rädsla och sjösjuka ombord, utan skördade även dödsfall. Fyra små barn avled och en äldre man sköt sig själv när han helt tappat fattningen.

Maten och vattnet tog efterhand slut . När kaptenen tvingades ändra kurs på grund av stormen blev stämningen uppgiven. Båten styrde nu inte längre mot Gävle, utan vidare rakt norrut i den grova sjön.

Än en gång, 15 distansminuter från Ulvön, fick båten stopp i maskin. Panik utbröt ombord eftersom båten såg ut att krossas mot klipporna. Lyckligtvis upptäckte lotsarna på Ulvön vad som var på väg att hända och inledde en räddningsaktion som till slut kunde dra båten i lä med en vajer och rädda alla ombord.

Eftersom möjligheterna på Ulvön att ta emot flyktingar var begränsad bogserades Venus av bogserbåten Minerva de tre sista timmar in mot Örnsköldsviks hamn. Efter över 61 timmars båtfärd nådde flyktingarna äntligen svensk mark.

Vår pappa blev kvar i Örnsköldsvik, träffade vår mamma, gifte sig och bildade familj. Han blev en del av sitt nya hemland.

Vi är djupt tacksamma över att Örnsköldsvik och Sverige tog emot honom och gav honom chansen att bo och verka här. Det fanns också då starka krafter som motsatte sig att Sverige skulle öppna gränserna för flyktingar.

Vi är också tacksamma över att ha fått ta del av den estniska kulturen genom våra många besök där delvis under Sovjettiden och nu i det fria Estland.

I dag är alltjämt tusentals människor på flykt undan krig och förföljelse. Tusentals människor lämnar sina hem, sina föräldrar och vänner för hoppet och drömmen om ett liv i fred och frihet.

Vi önskar av hela vårt hjärta att så många som möjligt ska få samma möjlighet till ett bra liv som vår pappa fick.