Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 07:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ge-skadestand-till-anhoriga-till-skandalkirurgens-offer/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ge skadestånd till anhöriga till skandalkirurgens offer”

Kirurgen Paolo Macchiarini var verksam på Karlinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset 2010-2016.
Kirurgen Paolo Macchiarini var verksam på Karlinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset 2010-2016. Foto: Lina Alriksson

Avsaknaden av skadestånd till anhöriga som drabbats av skandalkirurgen Paolo Macchiarini är en skam för Sverige. Skandalen blir ännu större av att ett amerikanskt börsbolag var drivande för när människor användes som försöksdjur, skriver den pensionerade KI-professorn Johan Thyberg.

Rätta artikel

Andemariam Beyene var den från Island remitterade eritrean som under ledning av kirurgen Paolo Macchiarini i juni 2011 blev den första i världen som transplanterades med en konstgjord luftstrupe på Karolinska universitetssjukhuset (KS). Det rörde sig om ett ingrepp som inte hade testats i försöksdjur och som på rent teoretiska grunder var dömt att misslyckas.

Detta var början till en av de värsta skandaler som skett inom svensk medicinsk forskning. Ärendet har uppmärksammats världen över, inte minst genom dokumentärserien ”Experimenten” i Sveriges Television. 

För Beyenes del blev operationen början på en plågsam kamp i över två år innan han avled i januari 2014. Hur svår hans sista tid var framgår av obduktionsrapporten. Man beskriver där att transplantatet nästan helt lossnat och att brösthålan till stor del var fylld av var och död vävnad, däribland höger lunga. 

Efter polisanmälningar från Läkemedelsverket och Inspektionen för vård och omsorg inleddes en förundersökning om grovt vållande av annans död och grovt vållande av personskada. Efter mer än tre års utredande beslutade åklagaren att inte väcka åtal. Denna skandal riskerar därför att lämnas utan rättslig prövning.

Nedläggningsbeslutet överklagades av Beyenes änka, men efter mer än ett års tid har Åklagarmyndigheten ännu inte fattat något beslut. Självklart har änkan med tre minderåriga barn hamnat i en svår situation. Enligt en nyligen publicerad isländsk artikel skickade hon i augusti i år via advokat en skrivelse till KS angående ekonomisk ersättning.

I sitt svar framför sjukhusdirektör Melvin Samsom att KS inte kan betala ut kompensation till närstående, utan att detta måste ske via patientförsäkringen och Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, som man säger sig kunna förmedla kontakt med. Enligt artikeln har beslutet från Samsom tagits mycket hårt av änkan, som överväger att driva ärendet vidare rättsligt och för detta kan påräkna ekonomiskt stöd från Landspital i Reykjavik.

Om någon skälig ersättning kommer att erhållas via patientförsäkringen är osäkert. Här finns dock ett förhållande som bör synas närmare. Initiativet till att rekrytera Paolo Macchiarini som gästprofessor vid KI och överläkare vid KS togs av KI. I det förslag till anställning som 14 professorer och överläkare framförde i juni 2010 var den forskning som planerades precis vad som sedan kom att utföras.

Macchiarini anställdes i december 2010, men det dröjde sedan ett halvår innan det första ingreppet utfördes. Som framkommit i olika utredningar var den transplantation som gjordes dock ingenting som vare sig patienten eller hans isländska läkare var inställda på utan någonting man blev övertalade till, delvis genom falska uppgifter. 

Samtliga tre patienter som transplanterades på KS kom från utlandet och deras vård förmedlades av Stockholm Care, ett av Stockholms läns landsting ägt bolag som ger utländska patienter möjlighet att mot betalning få vård i Stockholm. De intäkter man där tagit in på dessa patienter är i storleken 90-100 miljoner kronor.

När skandalen var ett faktum och anmälningen om forskningsfusk inkommit hävdade KI:s rektor att de ingrepp som gjorts inte rörde sig om forskning, utan bara om akut livräddande behandling. Detta har senare avvisats i utredningar utförda under ledning av det förra justitierådet Sten Heckscher och Kjell Asplund, tidigare chef för Socialstyrelsen. De slår fast att det rörde sig om forskning.

För att utföra försök på människa krävs enligt svensk lag etiskt tillstånd och försäkringar som täcker eventuella skador. I de aktuella fallen hade inga etiska tillstånd inhämtats, trots att det var en helt ny produkt som skulle testas med utnyttjande av substanser utan godkännande. Några särskilda försäkringar hade KI som forskningshuvudman inte heller tecknat.

I och för sig är ett sjukhus enligt patientskadelagen skyldigt att ha en patientförsäkring och det har KS. Detta tycks också vara vad KI hänvisar till. Det är dock svårt att få klart besked om vad som gäller i fall av det slag som diskuteras här, där nya och tidigare otestade produkter använts i medicinsk forskning utan lagstadgade tillstånd.

Notabelt är att det inte bara var KI som låg bakom Macchiarinis forskning, utan också bolaget Harvard Bioscience och dess dotterbolag Hart. Bolagets chef David Green var närvarande i operationsrummet vid ingreppet på Beyene och även vid senare ingrepp.

Det amerikanska bolaget annonserade sin roll i pressmeddelanden vid samtliga transplantationer utförda på KS. Inom en månad efter transplantationen i juni 2011 lämnades också en patentansökan med Macchiarini som uppfinnare in rörande konceptet att använda en syntetisk matris vid organtransplantationer. 

Innehavare av patentet är Hart (numera Biostage). Bolaget registrerades på NASDAQ-börsen i USA och under flera år var verksamheten centrerad runt Macchiarini. I ett prospekt från 2014 anges att man bara i USA och EU räknar med en marknad för syntetiska luftstrupetransplantationer på mellan 0,8-1,5 miljarder dollar (7-14 miljarder kronor).

Macchiarinis arbete på KI och KS var alltså i högsta grad även business. Bolaget betalade också lön till personer som arbetade hos denne på KI.

Både på KI och KS var man väl medvetna om företaget Harts inblandning, vilket också omnämndes i det pressmeddelande om ”den första lyckade transplantationen av en konstgjord luftstrupe” som publicerades knappt två månader efter ingreppet i juni 2011. 

Inom life science-branschen tecknar företag som utför kliniska studier separata försäkringar. För att kunna få starta en klinisk prövning av ett nytt läkemedel eller liknande är det dessutom ett krav att redovisa utförda djurförsök och tillstånd måste inhämtas både från Läkemedelsverket och Etikprövningsnämnden.

Vilket ansvar har KI? Det var där man rekryterade Macchiarini och annonserade att denne skulle driva forskning inom regenerativ luftvägskirurgi, vilket också var precis vad han kom att göra. I den skrivelse som i juni 2010 lämnades till Rekryteringsutskottet sa man sig räkna med att ”patienter redan framåt årsskiftet skulle kunna rekryteras på nationell bas och på lite längre sikt från hela Europa”.

Hur kom det sig då att man inte när Macchiarini påbörjade sin anställning i december 2010 omgående ansökte om etiska och andra tillstånd för den planerade kliniska forskningsverksamheten?

Liksom det mesta i detta ärende är avsaknaden av skäliga skadestånd till drabbade familjer en skandal som drar skam inte bara över KI och KS utan även Sverige som nation. De som berörs är utländska personer med små resurser och utan kunskap om komplicerade svenska regelverk rörande ekonomisk kompensation till patienter skadade vid forskning och deras anhöriga.