Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 05:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ge-svenska-is-slavar-rattsligt-erkannande/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ge svenska IS-slavar rättsligt erkännande”

Två yazidiska kvinnor byter om till IS-kläder för att kunna leta efter anhöriga i al-Hol lägret utan att bli attackerade av IS-kvinnor. Bilden togs den 9 april. Foto: Lotta Härdelin

INSÄNDARE. Svenska IS-slavar måste få ett rättsligt erkännande för att kunna lägga sina upplevelser bakom sig. Annars riskerar det att bli en sorgeprocess som varar för evigt, skriver Mostafa Hosseini, legitimerad psykolog.

Som många andra blev jag djupt berörd av reportaget ”Jamila upplevde ofattbara övergrepp som slav hos IS – möter IS-anhängare i Sverige” i DN (23 mars 2019). I reportaget framkommer hur Jamila under fångenskap av terrorgruppen Islamiska staten blivit utsatt för övergrepp, våld, slavhandel, sett sina familjemedlemmar bli mördade och bevittnat hur IS systematiskt mördat och förödmjukat andra yazidier, män, kvinnor och barn. 

Jamilas livsöde kan väcka medkänsla och omsorg, men också det motsatta. Hennes berättelse konfronterar oss med att det omöjliga kan inträffa, men berättelsen är också ett bevis på människans behov att få berätta om det man har varit med om och behovet av att få ett erkännande för det.

När jag läste reportaget tänkte jag: Hur skulle jag som psykolog kunna hjälpa en person som Jamila? I hennes berättelse framkommer oerhörd styrka och ett behov av att berätta och föra vidare det som hon har varit med om. Men i berättelsen finns även känslor av hjälplöshet, rädsla och övergivenhet. 

Traumatisering innebär att något bryts sönder och minskar en persons tilltro till sig själv, andra och till omvärlden. Traumatisering innebär hjälplöshet och påverkar en persons tänkande, reglering och hantering av känslor.

Men traumatisering innebär också att man har blivit sviken och överlämnad till sig själv, något som skapar ångest och fruktan. Ångest av att bli förstörd både fysik och psykiskt och fruktan för att bli helt övergiven. Det finns ett innan och efter traumat och för de flesta blir livet annorlunda.

Behandlingsmetoder som har starkast vetenskapligt evidens vid tortyr och trauma är behandlingsmetoder med inslag av exponering. Exponering innebär att man som behandlare under trygga och kontrollerade omständigheter hjälper personen att gradvis närma sig det som hen undviker och är rädd för. För många personer som har varit med om traumatiska upplevelser kan en traumabehandling vara nödvändigt och reducera många traumasymtom. 

Men behandling är inte tillräckligt. Traumatisering är en biopsykosocial process. Personer som har upplevt komplexa traumatiska händelser såsom Jamila måste också få ett erkännande och en bekräftelse för det som de har varit med om.

Erkännandet behöver vara på flera nivåer för att återhämtningen ska främjas. På individnivå kan erkännande handla om behovet av att mötas med kärlek och omsorg, men det behövs även ett rättsligt erkännande samt ett socialt erkännande.

Jamilas livsberättelse och individualitet utgör ett viktigt värde för den konkreta gemenskapen. Om hon och personer med liknande upplevelser inte möts av ett erkännande kan det i förlängningen leda till psykiskt lidande och ge upphov till känslor av skam, skuld och frustration. 

En central del av traumatisering är förlust av tillit till andra människor och till omvärlden. Två av de viktigaste faktorerna som påverkar en persons förmåga till återhämtning efter traumatiska händelser är hur man har blivit mottagen efter händelsen samt upplevelsen av att någon har lyssnat och försökt att förstå det som de har varit med om.

På individ- grupp- och samhällsnivå kan vi välja att återskapa den tilliten för personer som Jamila genom att ge henne ett erkännande för det som hon har varit med om. Vi kan vara motpolen till de traumatiska upplevelserna och återskapa tilliten och hoppet om det kan bli bättre.

Om vi inte kan representera det tillitsfulla och omsorgsfulla och ge ett erkännande till Jamilas berättelse eller andra med liknande upplevelser så kan sorgen bli ”en frusen sorg”- en sorgeprocess som varar för evigt.