Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/glom-aldrig-massakern-pa-himmelska-fridens-torg/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Glöm aldrig massakern på Himmelska fridens torg”

En kinesisk man ställer sig framför stridsvagnar i Peking en 5 juni 1989. Mannen drogs bort och stridsvagnarna kunde fortsätta mot Himmelska fridens torg. Foto: Jeff Widener/AP

INSÄNDARE. Vi får aldrig glömma massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Tusentals människor som drömde om frihet och demokrati dödades brutalt av den kinesiska regimen, skriver Jonas Ludvigsson på 30-årsdagen av händelsen.

Jag har alltid fascinerats av Kina. När jag var liten var Kina ”han som stod på andra sidan bortennisbordet” är vi tittade på bordtennisspelarna Jan-Ove Waldner och Mikael ”Äpplet” Appelgren.

Kina var också landet där man tillverkade leksakerna jag fick av mina föräldrar när de kom hem från en långresa i Asien i slutet av 70-talet: ”Made in China”.

Jag har varit i Kina flera gånger. Efter att jag gjort min AT-tjänst som nybliven läkare reste jag och min fru runt Kina under sju veckor, från huvudstaden Peking färdades vi först norrut, sedan västerut förbi buddha-statyerna i Datong där luften var svart av allt kol, vidare till Terracotta-armén, förbi pandor i reservat till 30-miljonersstaden Chongqing, med flodbåt på Yangtsekiang, mot det heliga berget Emei-shan, och därefter med tåg ned till Xiamen, Shenzhen, Hongkong och Macau. 

Under ett halvår före resan pluggade jag kinesiska och lärde mig att prata. Även om jag under tågresorna i Kina gick miste om det mesta vanliga kineser sade lyckades vi ändå kommunicera. Deras vanligaste fråga var: ”Hur gammal är du?” Jag svarade ”Ershiba” (28 år).

Jag fascinerades över det kinesiska språkets logik, hur man satte samman små korta stavelser för att skapa en helhet. Jag fascinerades av hur de kinesiska skrivtecknen likt hieroglyfer hade sitt ursprung i en bild.

Vi lärde oss att kineserna inte firar 50 år, men betraktar 60 med vördnad. Att långa nudlar representerar långt liv. Vi försökte, men lärde oss aldrig, att äta med pinnar.

Många av mina vänner är kineser. På min institution på Karolinska Institutet är en stor andel av doktorander, forskare och professorer från Kina. Varje vecka hör jag kinesiska talas vid kaffeautomaten och vid lunchborden.

Jag gillar nästan allt med Kina, men kan aldrig glömma ”Tiananmen Square”. Massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989 är ett av vår tids främsta exempel på diktatur. Det var en brutal slakt av människor som drömde om frihet och demokrati.

1989 hade jag precis gjort värnplikt på Försvarets tolkskola och pluggat ryska. Även utanför tolkskolan hade svenskar i gemen börjat lära sig ord som perestrojka och glasnost.

Det var ord som stod för något nytt, de stod för hopp, och vi trodde att något stort höll på att hända i hela kommunistvärlden. I april 1989 hände något även i Kina. Demonstranter, många av dem studenter, ville ha mänskliga rättigheter, pressfrihet och yttrandefrihet, samt ett erkännande av sin oberoende studentrörelse.

I sju veckor ockuperades Himmelska fridens torg. I dag är det 30 år sedan drömmen dog. Soldater och pansarvagnar vällde in på morgonen den 4 juni.

Jag minns hur bestört jag blev när jag hörde om dödandet. Människorättsorganisationen Human Rights Watch uppskattar antalet döda till 2.000, men enligt andra källor dog cirka 10.000 människor.  

Dagen efter massakern ställde sig en ensam man framför en pansarvagn för att hindra deras framfart. På engelska kallas han för ”Tank man”. Det finns nog ingen starkare bild för kampen för demokrati och mänskliga rättigheter.

I dag tänker jag på de tusentals kineser som offrade sina liv för demokrati. Vi får aldrig glömma massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989.