Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/google-och-facebook-tar-over-hogre-utbildning/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Google och Facebook tar över högre utbildning”

Sökmotortillverkaren Googles Londonkontor vid Kings Cross. Foto: Michael Heath/Alamy Stock Photo

INSÄNDARE. Teknikföretag som Google och Facebook kan vara på väg att ta över högre utbildning från högskolor och universitet. Dessa bolag litar inte på att nuvarande utbildningssystem kommer att tillgodose deras behov, skriver pedagogikprofessorn Jonas Ivarsson.

Behovet av framtida arbetskraft är stort, men de flesta högskolor brottas med sjunkande studentprestationer. Utbildningarna når inte sina mål för antal examinerade studenter.

Vi ser också fler avbrott och avhopp, även på populära program som läkarutbildningen. Högskolesektorn har expanderat kraftigt under decennier, men det finns en risk med att se nuvarande volym som alltför självklar, i synnerhet om den utmanas av teknikjättarnas egna utbildningar.

Nyligen gjorde en delegation med deltagare från det statliga forskningsinstitutet Rise (Research Institutes of Sweden) svenska utbildningstekniska företag, skolhuvudmän, riksdagsledamöter och forskare en studieresa till USA:s västkust. Vi besökte sökmotortillverkaren Google, sociala medier-jätten Facebook, dator- och mobiltillverkare Apple, näthandelsföretaget Amazon och mjukvarutillverkaren Microsoft för att få förståelse för den roll världens största datadrivna företag har på utbildningssektorn i ett globalt perspektiv och dess effekter på det svenska skolväsendet.

Dessa bolag visar ett intensivt intresse för lärande och utbildning. De beskriver det största hotet vad gäller deras möjlighet att växa som bristen på kompetens. Bara i Seattle-regionen har Microsoft och Amazon sammantaget, i genomsnitt och kontinuerligt, 20.000 tjänster som inte är tillsatta.

Microsoft presenterade en global analys över vilka länder som visar överskott respektive underskott av relevant kompetens. Samtidigt har nya regleringar försvårat den globala mobiliteten.

Den sammantagna bilden är att företagen inte litar på att nuvarande utbildningssystem kommer att tillgodose deras behov. De har därmed ett egenintresse i att bygga utbildningsplattformar som kan garantera relevant kompetens.

Slående med dessa satsningar är att de inte enbart rör punktinsatser inom högre utbildning utan även riktar sig till lägre åldrar. Ett exempel är Amazons ”AWS Educate” som vänder sig till elever från 14 år upp till universitetsstudier och erbjuder en bred uppsättning kurser inom datavetenskap. Studenterna ska här kunna prova på olika områden och hitta sina egna intressen.

Det är intressant hur företagen gör dessa resurser mer eller mindre fritt tillgängliga och hur de vill samarbeta med såväl skolor som lärarutbildningar. Här kan finnas en stor utmaning för svenska universitet.

På vilket sätt kommer universitetssektorn att vara relevant när företag större än många nationer själva börjar agera utbildningsanordnare? Kommer ett certifikat från ”Apple University” i mjukvaruutveckling eller ett från ”AWS Educate” inom cloud engineering att anses som mindre värt än motsvarande från KTH eller Chalmers?

Den omedelbara reaktionen från oss inom högskolesektorn är att det naturligtvis borde vara så. Men hur kommer studenter och företag att resonera den dag då reella alternativ erbjuds?

Jag ser i en risk kopplat till den mentalitet och de problemdefinitioner som genomsyrar teknikbolagen. Googles representanter var tydliga med vad de söker. Du måste inte vara utbildad ingenjör, men du måste du tänka som en sådan.

Det handlar om att snabbt identifiera problem och hitta en lösning, att öka takten och skyndsamt lämna de idéer som inte fungerar. Även om det här kan vara en funktionell strategi finns det en rad värden som inte beaktas i processen. Bildningsideal och humanistiska värden lyser med sin frånvaro och vad som över huvud taget kan identifieras som ”problem” blir också starkt kringskuret.

Hur ska svensk högskolesektor ställa till denna utveckling? Universiteten behöver ta in detta i sina strategier och fundera inte bara över vilka värden som är centrala, utan också hur vi kan artikulera och förmedla det mervärde som högre utbildning bidrar med.

Hittills har den enda vägen till många kvalificerade yrken gått via högskolorna, men detta kan mycket väl komma att utmanas framöver.