Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-01 01:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/gor-ett-undantag-for-studentfirandet/

Insändare

Insändare. ”Gör ett undantag för studentfirandet”

Nyblivna studenter springer ut från Katedralskolan i Lund i fjol.
Nyblivna studenter springer ut från Katedralskolan i Lund i fjol. Foto: Ingemar D Kristiansen

INSÄNDARE. Med tanke på att många barn och vuxna som fortfarande har en arbetsplats att gå till borde det vara möjligt att genomföra det traditionella studentfirandet. Gör ett undantag för oss under krisen med coronaviruset, skriver tredjeårsgymnasisten Viola Duvander.

I dag är första dagen jag är glad över att jag inte är i skolan. Jag kan bara ana den tryckta stämningen. Förpackningen till min studentmössa ligger fortfarande kvar i mitt skåp.

När vi blev hemskickade med en halv dags varsel var vi besvikna. Efter ett tag började vi känna oss offrade. Vi ville bara spendera vår sista tid i skolan med varandra.

Nu har vi gradvis insett vikten av det och kommit till insikten att det bara är att acceptera. Man hamnar in i en konstant lunk; räknar ett mattetal, gäspar, låter blicken glida till studentmössan på hyllan, räknar ett till tal.

Min mormor sade att det brukade kallas mogenhetsexamen, och jag tänker att det egentligen är ett mycket mer passande namn. Studenten är ett erkännande om att våra liv inte längre går ut på att prestera på någon annans villkor. Ett erkännande att vi numera tillhör de vars röster är värda att lyssna på.

Åh, som de har pratat! Att vi äntligen ska få bestämma själva. Göra vad vi vill. Folk har planerat tiden efter i år. Studenten är ett streck mellan barn och vuxen. Från och med nu kommer mitt liv vara uppdelat i tiden före, och tiden efter. Varken ser så ljus ut.

Förstå vår frustration!

Utan mål och medkänsla kommer ilska. Jag misstänker att ni i hemlighet skrockar glatt över att ni nu i alla fall slipper höra skrikande ungdomar på flak denna vår. Jag misstänker att ni i hemlighet tänker att det säkert är nyttigt för ungdomarna att stanna hemma lite.

Jag tror att ni på fullt allvar tycker att det är rättvist att gymnasieungdomarna axlar Sveriges gamla när ni själva går till jobbet. Tänk vad ni och ert individualiserade samhälle har gjort med ungdomarna. Inte ens skatt betalar de!

Sedan kommer den bittra eftersmaken av skam. Jag såg en video från Italien där sjuksköterskorna spelade musik och dansade för de sjuka, för att de skulle få energi att fortsätta kämpa. Jag tänker på att skivorna skulle vara i full gång och hur vi skulle dansa för att orka med hela vägen.

Efter skammen kommer förnuftet. Vi förstår, vi har mor- och farföräldrar, och om utspringen blir av och om läget med coronaviruset blir värre kommer vi att skämmas.

Men med tanke på de folkmassor som går på stan, och de mängder av barn och vuxna som fortfarande har en arbetsplats att dagligen besöka, så ber vi er att göra ett undantag.

Låt vår studentdag vara dagen vi står i mittpunkt av världen för första gången. Är det fortsatt förbjudet kan jag lova att det kommer att ske ändå.

Kanske betyder mogenhets­examen att vi bryter oss fria från ert individfokus, men än så länge är vi examenslösa och det här är priset ni betalar.

Fler insändare i samma ämne:
Ingrid Jedlöv: ”Låt studenterna springa ut även i år” (17 april)
Rasmus S Andersson: ”Besegra ett dödligt virus viktigare än studenten” (17 april)
Hans Nilsson: ”Ge grönt ljus till virusanpassat studentfirande” (17 april)