Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 22:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/gor-hogskoleprovet-till-ett-obligatorisk-komplement/

DN Åsikt

DN Åsikt. Gör högskoleprovet till ett obligatorisk komplement

Foto: Fredrik Persson/TT

Gör högskoleprovet till ett obligatoriskt komplement till gymnasiebetygen för antagning till de mest populära akademiska utbildningarna. Då skulle fusket försvinna, rätt personer får utbildningsplatserna – samtidigt som framgångsrika skolor och lärare premieras.

Återigen hinner högskoleprovet knappt avslutas förrän nyheter om organiserat och systematiskt fusk publiceras. Frågan är om man kan komma åt detta fusk när det handlar om ett fundamentalt systemfel. Att i praktiken ett enstaka prov kan ersätta tre års hårda och dedikerade studier och därigenom ge en studieplats på våra mest attraktiva högskoleutbildningar är ett starkt incitament för att fusket kommer att fortsätta. Därför måste högskoleprovets nuvarande funktion och status förändras i grunden.

Det är inte enbart högskoleprovets föråldrade funktion som skapar oreda i det svenska utbildningsväsendet. Dagens gymnasieskola är infekterad av en kronisk betygsinflation (DN Debatt 2 december 2016). En orsak är det kritiserade betygssystemet, där bristen på likvärdighet är stor.

En annan bidragande faktor är systemet med fri konkurrens mellan skolor, där betygssystemet är en gåva från ovan till skolor som vill dölja missförhållanden, tysta missnöjda elever och vårdnadshavare samt blåsa upp höga betygssnitt i marknadsföringssyfte. Vetskapen att systemet är orättvist och icke likvärdigt skapar stress, uppgivenhet och frustration hos både elever och lärare i stort. Detta faktum bidrar till behovet av externa och opartiska verktyg att examinera elevers verkliga kunskapsnivåer.

För att lösa dessa problem presenteras här en enkel åtgärd. Använd högskoleprovet som ett obligatoriskt komplement till gymnasiebetygen, särskilt vid antagning till de mest attraktiva utbildningarna som till exempel läkare och jurist. För att då vara antagningsbar ska det krävas både en högskoleförberedande examen och formell behörighet (som i dag) samt ett tillräckligt resultat på ett högskoleprov som intygar konkreta kunskaper inför krävande högre studier. Vad sedan ett tillräckligt provresultat innebär, får ansvariga för både själva provet och utbildningssamordnare på berörda högskoleprogram gemensamt arbeta fram i syfte att mäta nödvändig kunskapsnivå.

Om ett sådant förfarande införs kan det ge flera effekter. För det första lär fusket med högskoleprovet minska. Anledningen till fusket är systemet där ett provresultat i praktiken kan ersätta tre års intensiva studier. Behöver man då i stället både tre års hårda studier som leder till konkurrenskraftiga betyg och ett tillräckligt resultat på högskoleprovet lär fuskarna försvinna, då dessa tycks vara ett arbetsskyggt släkte.

Samtidigt premieras de genuint yrkesskickliga lärarna och skolorna. Då krav på att skola och lärare ska leverera hög reell kunskapsutveckling, inte endast behaga elever/målsmän (och huvudmän) med lättsam undervisning som renderar i kompenserande glädjebetyg, återinför man konkret kunskapsfokus i svensk skola. Där blir de lärare som har gedigna ämneskunskaper, tolkar betygskriterierna på ett strikt och kunskapsinriktat sätt samt sätter höga krav på elevernas studieinsatser premierade och uppmärksammade i både status- och lönetermer.

I dag har vi en situation där individer utan tillräckliga förkunskaper påbörjar akademiska studier. Detta ger stora negativa konsekvenser, framför allt för enskilda studenter, men även för högskolorna/universiteten och samhället i stort. Orsaken är att det är fel personer på fel platser. Med effektivare allokering av studenter med tillräckliga kunskaper att påbörja akademiska studier kommer vinsterna bli stora för alla inblandade parter.

Genom ett enkelt penseldrag från ansvariga politiker kan flera påtagliga positiva effekter i det nuvarande utbildningssystemet skapas. Börja där, i stället för tröttsamma reformer och tom skolpolitisk retorik.