Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/gott-foraldraskap-viktigare-an-biologisk-koppling/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Gott föräldraskap viktigare än biologisk koppling”

Foto: Hasse Holmberg / TT

SVAR PÅ INSÄNDARE. I vår tid av modern familjebildning är gott föräldraskap viktigare än biologisk koppling. Vilka som är biologiska föräldrar spelar ingen roll initialt, skriver Oscar Berg i Föreningen för surrogatmödraskap.

Med största respekt för Margareta Burmans berättelse om sina upplevelser i en insändare på DN Åsikt (2 juli 2019) missar hon flera viktiga poänger kring modernt föräldraskap.

Ett barn som föds utomlands genom surrogatmödraskap har i regel sina föräldrar som biologiska föräldrar. Därför faller hela Burmans argumentation.

En vanlig föreställning är att surrogatmodern skulle föda sitt eget biologiska barn för att sedan lämna bort barnet. Äggen kommer oftast från den påtänkta mamman själv eller från en äggdonator, och inte från surrogatmodern. Samkönade par tillämpar i princip alltid äggdonation med känd äggdonator för att barnet senare ska kunna ta kontakt med sin biologiska mamma.

I vår tid av modern familjebildning är ett gott föräldraskap större än en biologisk koppling. Samtidigt är det vanligt att det finns minst en biologisk koppling mellan barnet som föds genom surrogatmödraskap och de påtänkta föräldrarna.

Det gör att barnet alltid kan relatera till minst en biologisk förälder. För vissa barn kan den biologiska kopplingen vara relevant och i en del fall avgörande för att en individ ska kunna känna sig hel. I Sverige finns redan den principen sedan tidigare. 

Nyfödda barn är som vilka individer som helst, de är bara nya inför världen. De söker kärlek, närhet och ömhet precis som alla andra människor. Spelar det då roll vem som är biologisk förälder? Ja, kanske senare i livet, men inte initialt. 

Margareta Burman skriver om barnets bästa och att separation inte är förenligt med vad som är naturligt. Det går bara att konstatera att en eller flera föräldrar som välkomnar ett barn med kärlek, per definition, aldrig är en separation.

Om möjliggörandet av det kärleksfulla föräldraskapet är adoption, stjärnfamilj, surrogatmödraskap, heminsemination eller en annan alternativ familjebildning spelar den biologiska kopplingen mindre roll.