Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 05:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/halad-prideflagga-visar-sds-ratta-ansikte/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Halad Prideflagga visar SD:s rätta ansikte”

På en balkong i Sölvesborg har en 81-årig kvinna satt upp en Prideflagga i protest mot kommunens beslut att flaggan inte längre ska hissas vid kommunhuset, vilket skett sedan 2012 efter ett initiativ av Socialdemokraterna. Foto: Johan Nilsson/TT

SVAR PÅ INSÄNDARE. Med beslutet att inte längre hissa prideflaggan vid kommunhuset i Sölvesborg visar Sverigedemokraterna sitt rätta ansikte. Högerpopulismen delar in människor i ett ”vi” och ett ”dom”, skriver Bo Pettersson.

Regnbågsflaggan skapades och började användas i slutet av 1970-talet, vilket betyder att den nu är vid pass 40 år gammal. Flaggan och dess färger står för mångfald, respekt, fred, tolerans, öppenhet, synliggörande och kamp för lika rättigheter.

Implicit kallar Alf Ronnby i en insändare på DN Åsikt (23 september 2019) dessa begrepp för ett särintresse. Regnbågsflaggan används inte bara vid Pridefestivaler, utan också av Svenska kyrkan, organisationer, föreningar, politiska partier och privatpersoner. Flaggan kan ses året runt på balkonger, i trädgårdar, i och utanför fönster i hela landet.

Jag är inte förvånad över att Ronnby reagerar – hans och Sverigedemoraternas avsky för det mesta flaggans symboliserar är bara en liten del av det mörka tankesjok som partiet titt som tätt demonstrerar.

Ronnby verkar tro att det i Sölvesborg inte finns några hbtq-personer och att den absoluta majoriteten av stadens invånare instämmer i hans avsky för vad regnbågsflaggan representerar. Jag vågar påstå att han har fel.

Ett fint exempel visades i en artikel i Sydsvenskan (19 september 2019) där en stolt 81-årig kvinna visade hur hon satt upp en stor regnbågsflagga på sin balkong och där hon också berättade att hon planerade att köpa ett regnbågsparaply. Regnbågsflaggan kan i dag ses på många ställen i Sölvesborg.

SD:s förakt för Prideparader är välbekant vid det här laget. Paradernas inslag av glädje och stolthet parad med fortsatt kamp för lika rättigheter är en nagel i ögat för partiet, där man fortlöpande uppvisar hur moraliskt upprörd man blir av vissa, helt oförargliga, inslag i paraderna. 

Ronnbys påstående att hbtq-rörelsen är ute efter att ”avskaffa könen och ge sexualiteten prioritet” är helt befängt. Det praktiska ordet hen, i stället för han eller hon, gör Ronnby upprörd.

Enligt honom finns det bara två kön. Att det finns människor som är osäkra på vilket kön de egentligen tillhör är honom främmande.

Slutsatsen blir att transpersoner, som under lång tid varit förtryckta och nu äntligen får synas i samhället, gjorde bäst i att låsa in sig i garderoben och stanna där. Jag kan inte låta bli att associera till Brasiliens president Bolsonaro som hellre har en död son än en son som är homosexuell. Påståendet att hbtq-rörelsen ger sexualiteten prioritet begriper jag bara inte.

För SD-politiker har inte alla människor lika värde. Hos dem finns bara högerpopulismens kännemärke om ett ”vi” och ett ”dom”.

Till ”dom” räknar SD invandrare, hbtq-personer, tiggare, muslimer, mörkhyade, judar, så kallade vänsterliberala journalister och politiker med flera, vilka alla kan behandlas hur nedlåtande som helst. I SD:s värld är samhället rensat från den typen av underlägsna individer.