Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 12:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/hardare-tag-mot-unga-kan-fa-motsatt-effekt/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Hårdare tag mot unga kan få motsatt effekt”

Foto: Fredrik Funck

INSÄNDARE. Hårdare tag mot unga brottslingar kan få motsatt effekt. Ungdomar som begår brott är ingen homogen grupp, skriver socialsekreteraren Filip Hallhagen.

Att antalet ungdomsrån ökar är på många sätt förvånande. Den typen av brott har under flera år varit på tillbakagång i och med den kraftigt minskade kontanthanteringen i samhället.

Det är i stället narkotikahandeln som är navet kring vilket den organiserade brottsligheten snurrar. Uppgången av antalet ungdomsrån kan delvis förklaras av att så gott som alla numera går runt med dyra mobiltelefoner. i vissa fall är även dyra ytterkläder ett lätt ekonomiskt byte.

Att brottsoffren vittnar om hur de blivit behandlade på ett förnedrande sätt med inslag av sadism ger oss en ledtråd om att det kan finnas andra motiv än de rent ekonomiska. Om det skett en brutalisering av dagens ungdomskultur och förnedring och dominans är ett av dess uttryck, vad säger det i så fall?

Ungdomskulturer som en form av motrörelse mot majoritetssamhället är ingen ny företeelse. Man bör också vara försiktig med att dra alltför stora växlar på tillfälliga upp- och nedgångar i brottsstatistiken.

Jag vågar ändå påstå att varje ungdomskultur har sina rötter i sin tids utanförskap och är ett uttryck för en strävan att ”bli någon”. Denna ”någon” formas i dag i förorterna där pengar, snygga kläder och dyra bilar blir symboler för status – just för att de är en bristvara.

Som ett svar från det vuxna Sverige och majoritetssamhället höjs röster för att vi måste motverka detta genom att ta i med hårdhandskarna mot ungdomsbrottsligheten. Vi på socialtjänsten kommer i kontakt med alla dessa ungdomar, förövare såväl som brottsoffer. Men man ska ha klart för sig att ungdomar som begår brott inte är en homogen grupp.

Grovt förenklat kan de delas in i tre grupper:

• För en stor del av dem är det en del i en frigörelseprocess och någonting som är starkt kopplat till tonåren. Dessa ungdomar är sällan i behov av insatser från samhället utan en mobilisering av det privata nätverket är oftast fullt tillräckligt.

• Den andra gruppen är ungdomar som har olika kognitiva svårigheter, med bristande impulskontroll som gemensam nämnare. Det finns strukturerade behandlingsmetoder med goda resultat för den här gruppen som kan ske både i öppenvård eller på låst institution om det skulle vara nödvändigt.

• Sedan finns det en tredje grupp, där kriminaliteten är en alternativ karriärväg. Den gruppen särskiljs genom att den består av ungdomar med narcissistiska personlighetsdrag med dåliga förutsättningar att lyckas i skolan men med kort väg in i någon form av kriminalitet.

För att uppnå förändring hos dessa behöver man arbeta aktivt med att både skapa ramar genom konsekvenser såväl som straffrättsliga åtgärder, men att samtidigt möjliggöra nya vägar framåt. Det handlar i korthet om att ersätta den betydelse som en kriminell livsstil har med någonting nytt. 

Det går alltså att på olika sätt möjliggöra förändring för alla dessa grupper av ungdomar. Första svårigheten är att veta om en ungdom verkligen är i riskzon för att utveckla en kriminell livsstil eller inte.

I slutet av tonåren vet vi ofta med stor säkerhet, utifrån huruvida beteendet eskalerat eller avtagit, men då är det på många sätt svårare att åstadkomma förändring. Vi vill identifiera dessa ungdomar så tidigt som möjligt och däri ligger hantverket hos våra sociala utredare.

Vad vi inte vill göra är att rikta samma insatser till alla tre grupper ungdomar. Slopad ungdomsrabatt i domstolar och liknande åtgärder tenderar att utgå från en idé om att samtliga ungdomar som begår brott är i riskzonen och i behov av särskilda och tuffa insatser från samhället.

Forskning har i stället visat att intensiva och omfattande insatser till lågriskungdomar ger minimal effekt och kan till och med leda till ökad kriminalitet, vilket sannolikt har att göra med att identitetsskapandet är en så central process under ungdomsåren.

Hårdare tag från samhället är måhända ett politiskt slagkraftigt argument. Men i praktiken är det ett trubbigt instrument som riskerar att få motsatt effekt.