Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/hojda-forsvarsanslag-ingen-upprustning/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Höjda försvarsanslag ingen upprustning”

Kvinnliga och manliga rekryter övar vid markstridsskolan i Kvarn utanför Borensberg 2017. Foto: Pontus Lundahl/TT

Ökningen av de svenska försvarsanslagen innebär ingen kraftig upprustning. Det handlar om att betala för beställningar som redan är gjorda. Tanken att Sverige är neutralt är förlegad och hotbilden från Ryssland högst reell, skriver löjtnanten Jacob Fritzson.

Rätta artikel

I en insändare på DN Åsikt hävdar Ivan Aronsson att Sverige stärker sitt försvar kraftigt på grund av ett påhittat hot. Det finns en rad felaktigheter i hans insändare som måste bemötas.

Till att börja med är det ett väldigt märkligt påstående att Ryssland annektering av Krim skedde ”fredligt”. När en stat med militära medel övertar territorium måste även den mest inbitna fredsvännen kunna erkänna att det inte är ett fredligt tillvägagångssätt, trots att öppna stridigheter inte skedde. Att erövra territorium med hjälp av militär makt måste ändå utgöra själva definitionen av icke-fredliga medel.

Det är intressant att artikelförfattaren hänvisar till mellankrigstiden där Tyskland kollapsade och drömmen om revansch stod på agendan. Precis i det skedet befinner sig Ryssland för närvarande.

Det finns en genuin vilja att göra landet starkt igen. Att återigen tävla med USA är många ryssars vilja, även om öppet krig kanske inte står högst på agendan.

De första länderna som invaderades av Tyskland var andra tysktalande nationer eller landområden som enligt nazisterna utgjorde en del av deras folk och därför måste ingå i ett Stortyskland. Samma premisser gällde på Krim.

Författaren har förvisso rätt i att USA är starkast och en öppen konfrontation med USA vill sannolikt samtliga länder i världen undvika. Författaren faller dock i den naturliga svenska fällan om neutralitet.

Det är länge sedan Sverige var neutralt. År 1848 bröts neutraliteten första gången då vi hjälpte Danmark i deras krig mot Preussen. På detta vis har det fortsatt.

Den svenska självbilden om neutralitet har intressant nog överlevt båda världskrigen och även kalla kriget. Även när vi nu öppet ingår i en politisk-ekonomisk allians, EU, har ett stort antal människor inbillat sig att vi är neutrala.

För att vi ska vara fullt neutrala krävs exempelvis ett utträde ur EU, vilket inte är önskvärt. Sverige har inte varit neutralt på väldigt länge.

Ivar Aronsson har dessutom fel i att vi rustar kraftigt. Det som just nu sker är att de förband vi redan har tillförs den personal och materieluppgraderingar som den skulle fått för flera år sedan, men som inte kunna tillföras på grund av den ansträngda ekonomin i försvaret under de senaste 20 åren. Det handlar inte om någon upprustning, utan att betala för det man redan beställt.

Tanken att Sverige skulle kunna leda en global nedrustning och att andra stater per automatik skulle respektera vår neutralitet är naiv. Historien visar gång på gång att andra större stater föga bryr sig föga om deklarerad neutralitet när de mindre staterna står i vägen för strategiska ambitioner.

Den svenska nedrustningen under 90- och 00-talet har sannolikt inte stoppat en enda konflikt i världen, även om vi gärna har bilden av att alla följer Sveriges exempel på alla områden.

Slutligen tror jag aldrig att jag tidigare hört någon referera till sexuell frustration som en orsak till att krig startas. Men jag skulle gärna ta del av forskning kring detta ämne.