Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 20:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/hur-kan-min-forlossningsskada-raknas-som-skonhetsakomma/

DN Åsikt

DN Åsikt. Hur kan min förlossningsskada räknas som skönhetsåkomma?

Foto: Alamy

Vården vid förlossningsskador är katastrofalt ojämlik över landet och spetskompetensen är inte samlad. Sverige behöver ett nationellt graviditets- och förlossningsskadecenter för att komma till rätta med problemen.

Rätta artikel

Jag har en förlossningsskada. En förlossningsskada som gör att jag inte kan leva mitt liv normalt. Jag kan inte ta hand om mina barn eller mitt hem, jag kan inte sköta mitt arbete. Jag har ständig värk. Sedan i september förra året har jag opererats var femte vecka.

Efter förlossningen 2014 fick jag svåra förlossningsskador i underlivet. Svåra skador med sprickor och avslitna muskler som inte syns utanpå, och som är så underprioriterade så att just min skada inte ens har ett namn. Jag har även en annan graviditetsrelaterad åkomma, Diastasis Recti, som just i mitt landsting anses vara en skönhetsåkomma. En smärtsam delning av magens inre bukmuskulatur som håller de inre organ på plats. För mig kom tarmarna i kläm och ryggen inflammerades kroniskt. Diskbråck uppstod på grund av att jag totalt saknade bålstabilitet. Detta har gjort mitt och min familjs liv till ett rent helvete.

Efter att jag DO-anmälde mitt landsting för ojämlik vård, fick jag en utomlänsremiss och har opererats. Det visade sig att jag hade en 72cm2 stor delning av muskulaturen i min mage. Remissen poängterades för mig, var av ”av psykologiska skäl”, detta för att förhindra att fler kvinnor ska kunna följa i mina spår inom mitt landsting. Citat:” …när man kämpat så länge för en sak som du gjort, så kan patienten ibland uppleva en förbättring av en åtgärd, trots att klinisk evidens saknas”

Jag ska med andra ord inte inbilla mig att det HJÄLPER att sy ihop ett 72cm2 hål mellan magmusklerna, i mitt landsting. I Stockholm och Umeå opereras detta inom landstingsvården av fysiska skäl.

Jag kan nu spänna magen och avlasta ryggen för första gången på 4,5 år.

Det är inte bara jobbigt och förnedrande att inte bli trodd av vården – som en direkt följd av utebliven adekvat vård har jag blivit ifrågasatt genom min vårdkedja av Försäkringskassan. Det beror på att när vårdens ansvar brister, som i mitt fall, så faller sjukförsäkringssystemet samman. Deras regelverk är byggt på att medborgarna får vård och rehabilitering inom rimlig tid. Med avskaffandet av den bortre tidsgränsen hos Försäkringskassan, varför inte ge sjukpenning precis som nu, men att de 180 rehabiliteringsdagarna påbörjas då korrekt diagnos och vårdplan fastställts? Då fungerar kassans regelverk och det kommer även att tydliggöra om de stora bristerna i socialförsäkringssystemet faktiskt sitter inom vården. Om vården fungerar, fungerar således Försäkringskassans regelverk planenligt. Men för många kvinnor gör det inte det, då diagnoser på förlossningsskador inte alltid sätts. Det är i många fall rena turen att man faktiskt får hjälp.

Är det ok att klassa en åkomma som en skönhetsåkomma, och ändå skriva ut smärtstillande, narkotiska preparat och piller med antiinflammatorisk verkan, för samma åkomma? Ska kvinnor med svåra graviditetsrelaterade problem inte ha vård för sina skador oavsett var i Sverige de bor? Vi hålls i vissa landsting systematiskt sjuka. De socialekonomiska konsekvenserna till följd av detta är enorma.

Satsningen på förlossningsvård är jag väl insatt i, men helhetssynen på kvinnans hälsa genom graviditet, förlossning och eftervård inkluderas inte automatiskt. En graviditetsrelaterad åkomma och oupptäckta förlossningsskador omfattas inte heller självklart eftersom det förutsätter korrekt diagnos och korrekt åtgärd.

Det här måste förändras nu. Kunskaperna inom detta område bör samlas i ett nationellt center, för både utbildning och vård för svåra och svårbedömda skador. Det skulle minska många kvinnors lidande – och spara stora kostnader för samhället.