Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 01:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/hur-manga-unga-man-ska-vi-lata-do/

DN Åsikt

DN Åsikt. Hur många unga män ska vi låta dö?

Foto: Rahmat Gul/AP

De unga män som snart kommer att utvisas till Afghanistan får sina liv bortslösade. De är så rädda för att skickas dit att vissa tar sitt liv i Sverige innan de hinner åka. Låt dem få stanna i vårt land.

Reds anmärkning. Omröstningen i denna artikel hade i en tidigare version manipulerats. Resultatet av röstningen var därmed felaktigt. Vi har korrigerat detta.

Hemma hos mig bor en ung man, just fyllda 18 år. Hans mamma kan vara stolt över honom. Abbas är mycket artig och omtänksam. Varje dag.

Abbas bjöds att flytta hem till mig när han fyllde arton. Han fick då inte bo kvar på HVB-hemmet i vår kommun, för denna dag var han vuxen och skulle klara sig själv. Det betydde att flytta till en okänd plats, någonstans i Sverige. Det betydde att lämna gymnasiet och alla kompisar i skolan. Det betydde att kanske inte kunna fortsätta i skolan utan sitta sysslolös hela dagarna. Det betydde att se den dödliga verkligheten i ögonen: bli skickad till Afghanistan, ett helt okänt land.

Då hade Abbas redan ett utvisningsbeslut från Migrationsverket. Han kanske bara skulle få stanna i trygga Sverige i två månader till. Nu, har han också en dom om att han måste resa. Överklagad.

Abbas bor nu i mitt lilla extrarum. Han går i skolan, IVG, individuella gymnasiet, varje dag (nästan). Där finns rektor, en mycket empatisk och insiktsfull person. Ibland är de här pojkarna med hot om utvisning över sig, oroliga och ledsna och orkar inte gå till skolan. Då blir de hemma.

Abbas rum är alltid snyggt och bäddat. Han sköter sina kläder själv, tvättar och lagar på symaskin. Han går med och handlar, bär kassar och packar upp och lagar mat tillsammans med mig. Och vi pratar och pratar hela tiden. Han har mycket läxarbete. Svenska, matte, engelska, samhällskunskap.

En dag på eftermiddagen, när jag kom hem, satt Abbas med läxor och såg ”bister” ut. ”Vad betyder det?” ”Bister, ja du ser arg och ledsen ut. Vad är det?” ”Ett självmord till. Andra den här veckan. En ung kille, 16 år, i Göteborg. Tog livet av sig med egen hand, för han måste resa tillbaka till Afghanistan."

Abbas, som bor hos mig, är alltså en ung man med föräldrar från Afghanistan. Han har bott i Iran i hela sitt liv, eftersom hans föräldrar flydde från Afghanistan innan han föddes. Nu ska han utvisas till Afghanistan. Där är på de flesta ställen nästan ”krig” och Abbas har ingenstans att ta vägen och inga släktingar kvar. Abbas pappa blev deporterad från Iran till Afghanistan våren 2016. På landsvägen blev han rånad och dödad, skjuten av en okänd milisgrupp. Det är vad Abbas vet om Afghanistan.

Den här unge mannen är en omtänksam person som vill utbilda sig till bilmekaniker och redan praktiserar en dag i veckan på en bilverkstad här i kommunen. Abbas kan göra mycket gott i Sverige om han kan stanna här. Tvingas Abbas in i någon väpnad grupp om han landar i Afghanistan? Vart ska han annars ta vägen? Hur länge överlever han där? Hur länge orkar han här?

Hur många unga män ska vi låta dö? Här i Sverige? Där i Afghanistan?