Ulrika Ernvik frågar i ett debattinlägg varför kunskap inte sprids om små barns behov?  En orsak är att vi i det här landet bestämt att små barn är ett hinder för kvinnors jämställdhet. Endast genom att kvinnor arbetar heltid när barnen är små anses vi jämställda enligt den socialistiska definitionen av jämställdhet där alla ska göra lika. Därför har vi ett system med mycket snäva familjepolitiska ramar, där standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder subventioneras med stora belopp från vår gemensamma skattekaka, samtidigt som de barn som inte mår bra i förskolegrupper får noll kronor i subventioner för till exempel omsorg i hemmet. Det gör att många föräldrar tvingas sätta sina barn i en miljö som i längden blir skadlig för dem.

Det anmärkningsvärda är att den forskning som finns om barns olikheter och vad barn behöver för att må bra inte kommer fram. När jag och Susanne Nyman Furugård tittade närmare på det fenomenet, visade det sig att det hela tiden var samma inflytelserika forskare som dök upp när det kom till att intala föräldrar att alla små barn mår bra av en tidig separation från föräldrarna för placering i förskola, vilket gjorde att vi sammanställde en lista över dessa forskningsförnekare på vår hemsida Power to Parents 2018.

BRIS rapporterade återigen om den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar och samma forskare anlitas som vanligt. Därför hamnar fokus inte på barnens första år och vad som behövs för att vi ska kunna få välmående barn och trygga barn, utan det handlar om plåster-på-såret-förslag – vad man ska göra när barnen drabbats av psykisk ohälsa. Men då är det redan många gånger för sent. Visst är jämställdhet viktigt men det går att uppnå utan att erbjuda endast en familjepolitisk lösning till alla föräldrar. Om det är så att de föräldrar som väljer en annan lösning än standardlösningen, drabbas av negativa sidoeffekter – så är det väl bara att arbeta med att hitta lösningar för dessa sidoeffekter.

Det är ingen naturlag att föräldrar som väljer bort standardlösningen ska drabbas av sämre ekonomi och sämre pension, utan det är något som sker på grund av de ekonomiska styrmedel som man valt för att begränsa de politiska ramarna. Därför finns det alla möjligheter att börja titta på vad små barn behöver och se till att de får det, genom att vidga ramarna så att de stöttar föräldrar i deras val – i stället för att styra dem att göra endast ett och samma val, oavsett det egna unika barnets behov.