Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-25 04:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/infor-basinkomst-som-tacker-grundlaggande-behoven/

DN Åsikt

DN Åsikt. Inför basinkomst som täcker grundläggande behov

Foto: Jessica Gow/TT

En allmän basinkomst bör införas för att komma till rätta med den alltmer tudelade arbetsmarknaden. I dag lever den som inte har en fast anställning i ett daglönarsamhälle där människor livrädda för att bli sjuka och skräms till tystnad av maktfullkomliga chefer.

Det talas mycket om arbete i dessa stundande valtider. Arbetslivet kan ju se ut på många sätt. Framför allt ser det olika ut för olika grupper i samhället.

Å ena sidan har vi en krympande, privilegierad skara av fast anställda, där rätt till heltid, medbestämmande, anställningstrygghet, tjänstepension och a-kassa är självklarheter. Och där man erbjuds friskvård, företagshälsovård, rehabilitering vid sjukskrivning.

Å andra sidan finns den allt större grupp som får nöja sig med visstidsanställningar, projektanställningar, timanställningar, behovsanställningar och provanställningar. Provanställningar som dessutom när som helst kan avbrytas utan motivering.

Alltför korta och sporadiska perioder av arbete och för få arbetade timmar gör att man inte kvalificerar sig för a-kassa. Konkurrensen är mördande till och med om de enklaste extrajobben. Ungdomar får kanske aldrig ens en chans att komma in på arbetsmarknaden; många ungdomar är hänvisade till helt provisionsbaserade försäljarjobb. Alltför ofta tvingas arbetssökande godta usla villkor hos oseriösa aktörer som inte drar sig för att utnyttja människors desperation.

I detta nya daglönarsamhälle är människor livrädda för att bli sjuka. Man skräms till tystnad av nyckfulla, maktfullkomliga chefer och den angivarkultur som dessvärre kan uppstå på arbetsplatser där alla är lika utsatta. Man lever med en ständig risk att bli arbetslös igen från den ena dagen till den andra.

Och eftersom man aldrig lyckas kvalificera sig för den åtråvärda a-kassan återstår till sist bara att söka hjälp hos familjen eller ”socialen”. Dessutom möts man ständigt av det politiska mantrat ”Alla ska jobba! Alla ska jobba!” som upprepas utan en tanke på stigmat det skapar hos gruppen arbetslösa.

Den ständiga oron över att inte kunna försörja sig, utsattheten, hopplösheten och förnedringen bryter ner människors självkänsla. Många blir utbrända och drabbas i värsta fall av psykisk ohälsa.

Vi lever i ett tudelat samhälle där bara 37 procent av de arbetslösa numera har rätt till a-kassa, där antalet ”fattigpensionärer” med all sannolikhet kommer att fortsätta öka och där den som saknar fast anställning har inga eller mycket små möjligheter att beviljas ett lån.

Så här ser verkligheten ut för många människor i vårt land i dag. Ett land som stolt kallar sig modern välfärdsstat, men som envisas med att fortsätta utforma samhällets så kallade trygghetssystem utifrån ett reglerat, välfungerande arbetsliv som knappt existerar längre.

Hur länge till ska vi acceptera att stora grupper i samhället tvingas leva i ekonomisk utsatthet, desperation och förnedring?

Sverige brukar ju berömma sig av att vara ett föregångsland när det gäller radikala sociala reformer. Om vi har ambitionen att vara en modern och civiliserad välfärdsstat måste vi lyfta blicken, våga tänka nytt och äntligen införa en allmän basinkomst som åtminstone täcker grundläggande behov. Allt annat vore ren moralism.