Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 16:17 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/infor-nummerskylt-pa-cyklar-for-att-stoppa-laglosheten/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

”Inför nummerskylt på cyklar för att stoppa laglösheten”

Cyklist vid Slussenbygget i Stockholm den 9 oktober.
Cyklist vid Slussenbygget i Stockholm den 9 oktober. Foto: Maxim Thoré / Bildbyrån

Det måste bli ett stopp på cyklisternas ständiga lagöverträdelser. En lösning vore att införa nummerskylt på cyklar, skriver läsaren Anne-Marie Ericsson.

Efter många decennier i Stockholmstrafiken – som fotgängare, cyklist och bilist – har undertecknad samlat erfarenhet av en rad företeelser som kanske skulle kunna diskuteras.

För det första är fotgängarna numera farligt ouppmärksamma. De terroriserar bussar och cyklister genom att sorglöst ströva tvärsöver gator och torg.

Fångna i sina mobiler kliver de gärna ut i gatan från en dold position mellan två parkerade bilar. De är då livsfarligt osynliga för bilister och cyklister där de strosar mumlande utmed övergångsställena så att gatutrafiken tvingas till ideliga uppbromsningar.

Jag har en bekant som på cykel blev omkullvält av en fotgängare. En bruten arm blev minnet av händelsen. Sommarens många ”gågator” har förvärrat situationen, eftersom fotgängarna ständigt tror sig äga gatan och inte observerar var de befinner sig, troligen nu i hösttider oftast på en ”körgata”.

För det andra: Trots att jag själv gärna cyklar och inte alltid följer trafikreglerna – det måste sägas, jag är inte helt oskyldig — anser jag att cyklarna blivit en sådan trafikfara att drastiska medel bör tillgripas. En metod vore att tillämpa nummerskyltar.

Cyklister som kör mot rött, kör om på insidan av en annan cyklist, saknar ringklocka samt fram- och baklyktor bör bötfällas. Cyklister som inte stannar vid övergångsställen utan trafikljus, men där bilisterna redan gjort halt, likaså.

Att ta sig över Slussen och vidare nedför Skeppsbron har blivit livsfarligt eftersom blixtsnabba omkörare i utförslöpan från Hornsgatan möter aningslösa båtresenärer till eller från Djurgårdsfärjan. Väja för en fotgängare eller bli påkörd bakifrån? Det är frågan.

En medvetslös kvinna intill cykelbanan är ett av mina minnen från den här ”leden”. Götgatans blandning av cyklar och fotgängare bör stoppas. Antingen väljer vi att ha en gågata eller föredrar vi en cykelväg. Annars bör fotgängarna hålla sig på trottoarerna, som möjligen kan breddas.

Ett specialfall utgör cykelbanan som löper runt hela Söder. Fotgängare utan koll som tycker att kajen och trottoarerna är för grovt stenlagda och väljer därför ofta cykelbanan. När en ”tävlingscyklist” kommer susande bakifrån och samtidigt ska samsas om utrymmet till vänster med en annan långsammare cyklist kan vad som helst hända.

Den bit av leden som löper utmed Årstaviken trafikeras av fotgängare, barnvagnar och cyklar i en obeskrivlig röra. Väja till höger eller vänster? Kliva av? Kasta sig mot grässlänten? I värsta fall kör cyklisten rakt ut i sjön.  Kan man sätta backspeglar på cykelhjälmarna?

Förslaget som innebär att farten på de nya ytterstråken kan hållas uppemot 30 kilometer i timmen inger farhågor för framfarten i innerstadens trånga cykelleder.

För det tredje: Bilisterna. Vad jag ofta lägger märke till är förarnas otydlighet i sitt sätt att manövrera: Svänga? Parkera? Höger? Vänster? Släppa fram cyklisten? Stanna vid övergångsstället?

Det regelverk som en gång ingick i körkortets självklara villkor ter sig nu förhandlingsbart. Högerregeln gäller inte längre. Eller? Mobilen hör av sig och måste besvaras. Cyklister på väg förbi en parkerad bil med en förare kvar vid ratten tänker kanske: ”Måtte inte dörren slås upp just nu!” Ibland gör den det.

För det fjärde: Bussförarna i Stockholm har ett oerhört påfrestande jobb. Jag har bevittnat hur en vimsig cyklist körde rakt på 3:ans buss på södra sidan av Centralbron.  Obegripligt att hen inte hörde bussen komma bakom. Men med lurar på öronen går det säkert att missa ljudet.

Utan tillstymmelse till trafikkunskap vet man kanske inte att en vänstersväng tvärsöver en bussfil inte är en självklar rättighet. Cyklisten klarade sig av allt att döma med några blåmärken, men bussföraren fick en svår chock.

Till sist: I City stoppas bussarna ideligen av fotgängarnas allför många övergångsställen.  Åtminstone ett av dessa bör tas bort, nämligen det som på söder sida korsar Norrlandsgatan i hörnet av Smålandsgatan. Här rör sig de gående ofta segt trippande över gatan, något som blockerar trafiken från Hamngatan ända bort mot Kungsträdgårdsgatan.

Det skulle faktiskt räcka med ett övergångsställe vid denna hörna, alltså det norr om bussens färdväg. Personligen tycker jag att bussarna (men inte bilarna) ska ha förtur, inte tvingas till ideliga inbromsningar därför att fotgängare inte förmår avläsa trafiken utan – som på Stureplan - slött kliver ut i körbanan i förvissning om att de i dagens storstad utan personligt ansvar kan utöva denna rättighet.

Kära trafikanter, ni kan kanske fundera litet på mina synpunkter. Vi behöver inte bli ovänner. Bättre om vi överlever!

DN Åsikt 22 oktober 2018 kl 15

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.