Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-24 04:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/islam-har-kommit-till-sverige-for-att-stanna/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Islam har kommit till Sverige för att stanna”

Kvinnor med heltäckande slöja på Sergels torg i Stockholm. Foto: Pontus Lundahl/TT

Islam och slöjan har kommit till Sverige för att stanna. Förslag om åldersgräns och samtyckeslagstiftning handlar om att vita kvinnor oombedda försöker gå mörka kvinnors ärenden, skriver läsaren Sara Amin.

Rätta artikel

Trots Anne-Katrin Ångnells försök att verka mån om muslimska flickors välmående genomsyras hennes insändare på DN Åsikt dessvärre av okunskap om den oerhört mångfacetterade gruppen ifråga. Författaren av detta svar på insändaren avser försöka skapa utrymme för Anne-Katrin Ångnell och många med henne att bredda sina perspektiv.

Hennes utgångspunkt att många flickor under 15 år tvingas bära slöja är felaktig. Texten bär också spår av den fria, liberala, vita kvinnans uppdrag att befria den förtryckta, oupplysta, mörka kvinnan.

Att jämföra samtyckeslagstiftning för sex med samtyckelagstiftning för hijab visar djupet av okunskap. Att inte tvingas ha sex är viktigt av fundamentalt annorlunda anledningar än att inte tvingas bära slöja, inte minst på grund av de vitt skilda konsekvenserna respektive innebär eller vem det är som påtvingar.

Låt mig vara tydlig med min avsky för båda formerna av våldsakter. Jag tar avstånd från att påtvinga barn hijab. Min avsikt är inte att försvara detta.

För mig är det lika förkastligt att tvinga barn att klä av sig som att tvinga barn att skyla sig om de själva inte vill det. Genom att tvinga barn klä av sig – vilket avlägsnandet av hijab innebär för många som bär den – talas implicit om vilka ideal barn bör eftersträva. 

Det är ett ideal där kvinnor inte bör skyla sig och uppvisa sitt hår och sin kropp för att bli sedda och hörda, för att så kallas ”befrias”. Ju naknare, desto friare. Ett sådant ideal innebär att kvinnor ska se ut som kvinnor gör i de stora medierna för att platsa.

Återigen går den vita kvinnan den mörka kvinnans ärenden, utan något samförstånd med henne. Det är inte okej för den vita kvinnaa att tala om för mina mörka föräldrar vad de ska lära mig om min kropp. Det är inte okej att svensk lagstiftning förkastar min vilja att se upp till min mammas hijab, försöka förstå den och eftersträva ett för mig idealiskt liv som kvinna i samhället.

Dessutom finns här en religion att ta hänsyn till, så länge vi respekterar den rådande religionsfriheten. Denna religion har funnits i Sverige i många år och lär finnas kvar i ännu fler.

Ett första steg för någon som förespråkar förbud mot delar av en religiös lära är att faktiskt ta del av dess budskap. Islam är här för att stanna, precis som judendom och kristendom, med flera. Vet Anne-Katrin Ångnell att hijab tillämpas bland pojkar och män också? Vill hon förbjuda det också?

Vi är otroligt liberala och individualistiska i detta land, förutom när det kommer till muslimers individualitet eller liberalism. Den vill vi inte ens försöka förstå. Det är ingen sjukdom, utan symtom på en växande islamofobi. Och islamofobi har bara rötter i rädsla fodrad i okunskap, bekräftelse-bias och lättja.

Mitt liv som hijab-bärande muslim ska inte begränsas av att behöva göra ”de flesta svenskar”, som Anne-Katrin Ångnell skriver, mindre provocerade av att se kvinnor i slöja. Det är ditt uppdrag att utforska rötterna till din provokation.

I detta har du tyvärr inte upptäckt att någon som jag gärna vill hjälpa dig att förstå. Jag vill förstå dig och att du förstår mig.

Det jag inte vill är att vara föremål för okunskap. Jag vill inte förbjudas att erbjuda mina barn hijab om de så önskar ha det i sina liv. Jag är tacksam för att mina föräldrar erbjöd mig den rikedom som min hijab innebär för mig. Jag är personligen intresserad av att berätta för dig om min hijab-resa genom livet, med start i elvaårsåldern.

Ut och tala med flickor som bär sin hijab och deras föräldrar, gärna många av dem och detta med ett genuint intresse för deras synpunkter. Det enda sättet för människor att förstå varandra är genom att skapa relationer. Inte nödvändigtvis intima och långlivade sådana, men ett genuint öppensinnat samtal kan göra mycket för vidgandet av ens perspektiv.