Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 03:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/jag-utgar-alltid-fran-goda-intentioner/

DN Åsikt

DN Åsikt. Jag utgår alltid från goda intentioner

Att kunna göra mer än en sak samtidigt är inte motsatsen till realism. Det är pragmatiskt. Vi har den situation vi har i dag, och de Romska tiggarna kan inte försvinna i tunna luften i vänta på att situationen i hemländerna ska bli acceptabla.

När jag skriver debattartiklar, och får repliker, utgår jag alltid ifrån att debattören har goda intentioner. Man har en avvikande åsikt, och vill med replik initiera ett givande samtal. I det här replikskiftet finns inga goda föresatser från Mikael Johansson. Han smetar på mig åsikter jag aldrig uttryckt. Därför kommer denna replik bli min sista.

Jag vill börja från slutet.

I den föregående repliken avslutade Mikael Johansson med en utmaning till Sveriges kulturarbetare att hjälpa till på plats i fattiga länder. När jag inte svarade på uppmaningen blev jag i den senaste repliken kallad hycklare.

Jag svarade inte på utmaningen av tre skäl:

Jag tog den inte på allvar. Trodde kanske att MJ tyckte den var en retoriskt snitsig slutkläm på repliken.

Jag är inte kulturarbetare. Kanske antog MJ att jag var kulturarbetare eftersom jag skriver så bra, men jag fann det troligare med ett implicit förakt för en så kallad Intellektuell elit, där Mikael Johansson tror jag hör hemma.

Jag känner igen argumentet från mindre seriösa kommentarsfält på sociala medier, där alla argument för flyktingmottagande, eller diskussioner om EU-migranters utsatta situation i Sverige bemöts med "hur många flyktingar/tiggare har du boende hemma hos dig?" Eller "Åk dit å hjälp till om du nu bryr dig så mycket" Jag hoppades att så inte skulle vara fallet med Mikael Johansson retorik. Vad jag gör eller inte gör i andra länder behåller jag för mig själv. Jag har integritet, och nedlåter mig inte till en diskussion på den nivån.

I den senaste repliken inleder Mikael Johansson med ett svar angående vitboken där han hävdar att en kollektiv skuld inte existerar. Det får vara som det vill med den saken, men jag tycker det är viktigt att lära av historien och inte göra om samma misstag gång på gång.

Jag frågade tidigare Mikael Johansson vad han hade gjort i samma situation som tiggaren. Han svarade med olika förslag på försäljning och gatumusik. Jag håller med om att det är värdigare, även om avogheten mot tiggare nog inte blivit mindre genom framförandet av dåligt utförd musik.  Men det intressanta är att han inte föreslår att tiggaren ska åka hem.Mikael Johansson förstår alltså behovet av att vistas i Sverige.

Mikael Johansson har bra förslag till åtgärder i hemländerna, även om jag har svårt att se rumänska regeringen acceptera sittstrejker framför deras parlament utförda av svenska aktivister.

Sen kommer vi till något mycket allvarligt. Mikael Johansson påstår följande. Jag citerar: "skulle vi, som du föreslår, ge dessa 3-4000 samma sociala rättigheter som svenska medborgare, försörjningsstöd, fri sjukvård, utbildning etc skulle vi då inte bara hjälpa de som tagit sig hit?"

Jag har läst igenom mina texter, och inte någonstans har jag föreslagit någonting sådant. Svensk välfärd är till för svenska medborgare. Att påstå att jag föreslagit någonting annat är intellektuellt oärligt.

I ett försök att hylla realismen hävdarMikael Johansson att vi inte kan ta emot 621.000 rumänska romer (vilket ingen har påstått). Hans logiska slutsats blir då att det är mest rättvist om vi inte försörjer någon, vilket ju faktiskt redan i dag är fallet. Svenska staten försörjer inte romska tiggare. et är privatpersoner som lägger pengar i koppen. Inte stat eller kommun. Vad jag egentligen tror attMikael Johansson menar, är att vi antingen ska tillåta alla Rumäniens tiggare att vara här, eller ingen. Allt eller inget.

Frågan blir då denna: Resonerar du likadant angående vårt flyktingmottagande? Antingen ska alla få komma hit, eller ingen?

Realismen förvandlas lätt till absurditeter och grymhet.