Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 10:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/jag-vill-forsvara-medelvagspolitiken/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Jag vill försvara medelvägspolitiken”

Jag tror att vi är i ett politiskt skede där en respektfull ideologisk debatt blir viktig, skriver insändarskribenten. Foto: Björn Lindahl/Aftonbladet/TT

Januariuppgörelsens skapare framställs som makthungriga eller svikare av politiska löften. Men i det oklara majoritetsläget försvarar jag den politik med kompromisser som fyra partier nu måste driva, skriver läsaren Bertil Brodén.

Rätta artikel

Det ges nu i många medier en mycket dyster bild av Sveriges politiska läge sedan januariuppgörelsen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna framställs som makthungriga eller svikare av egna politiska löften.

Politisk realism är dock att majoritet ger makt att kunna genomföra det partier presenterat väljarna samtidigt som löften bara kan infrias med egen majoritet. I det oklara majoritetsläget efter valet försvarar jag den medelvägspolitik med kompromisser som fyra partier nu måste driva. 

En sådan politik observerades redan på 1930-talet av en internationell samhällsdebattör i boken ”Sweden: the middle way”, där vår politik beskrevs som ett försök att orientera i ett internationellt politiskt landskap präglat av totalitära krafter till höger och vänster och idé- och maktkamp mellan marknadsstyrning och planekonomi. 

Jag tror att vi är i ett politiskt skede där en respektfull ideologisk debatt blir viktig. Det handlar om hur vi vill att vårt samhälle ska vara för att understödja människans skapande kraft, men lika viktigt är att kollektivt stödja människan i hennes livsresas svaghetstillstånd genom skatter, samhällsapparat och fördelning. En livshållning som kan sammanfattas med det gamla uttrycket ”gör din plikt och kräv din rätt”.

Jag tycker det är bra om de fyra partierna kompromissar sönder den tankeskadliga muren mellan den så kallat borgerliga marknadsvärlden och den socialistiska världen. Som tankemodeller har dessa världar alltid lockat, men renodlat fungerar dem inte. 

Vårt individualistiska jag – rent av vår egoism – måste hitta samexistens med vår nödvändiga kollektivism. Budordet i detta samhällsliv är att jag får vara individualist och egoist – men jag ska vara altruist.