Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Jag vill inte bli kallad ”svart”

Fotbollsspelaren Marouane Fellaini under en träningsmatch i Oslo i fjol. Foto: Vegard Wivestad
Fotbollsspelaren Marouane Fellaini under en träningsmatch i Oslo i fjol. Foto: Vegard Wivestad

Att beskriva personer som ”svarta och ”vita” blir vanligare även i Sverige. Men jag vill inte bli kallad svart – en beskrivning som har sina rötter i segregationen och rasdiskrimineringen i USA. Begrepp som färgad eller mörkhyad ger mindre nedsättande associationer.

Att dela in människor i svart och vitt görs varje dag. Men tänker vi efter vad det gör med oss, egentligen?

I de flestas åsiktsvärld anses den svarta personen ha en underordnad position. Inte medvetet, nej. Gud förbjude!

Till för några år var begreppen svart och vit när det handlar om hudfärg inte så vanliga. Men nu börjar många medier följa det amerikanska mönstret med att tala om huruvida en person är vit eller av annan hudfärg, ofta benämnd som just ”svart”.

Begreppet att vara svart har följt med sedan segregationen och rasdiskrimineringen i USA. Det är den vita normen som har myntat begreppet och det finns en underbyggd struktur i det som förhindrar ett mer jämlikt sätt att värdera människan.

Att bli kallad ”svart” kan i bästa fall vara politiskt korrekt i vissa sammanhang. Men ofta kopplas begreppet samman med fattigdom, kriminalitet och andra mindre roliga saker.

Om det är någon som begått ett brott, låt bli att dra upp vilken hudfärg som den misstänkte har! Det har väl ingen betydelse? Mer än att det spär på våra djupt rotade fördomar?

När amerikanska forskare ger en färgad och en vit docka till det färgade barnet och ställer frågan vilken docka han eller hon tycker bäst om, kommer svaret snabbt. ”Den vita.” Det handlar om år av träning i att uppsnappa att den vita normen har starkare ställning än den färgade.

Begreppen färgad eller mörkhyad har inte samma arv. Om det finns absoluta skäl till att nämna någons hudfärg, använd mindre stigmatiserande begrepp som inte dragit i smutsen!

USA har en historia av segregation. Det var olagligt för färgade och vita att arbeta på samma arbetsplats, att gå på samma lokal innan segregeringen på offentliga platser stoppades i mitten på 60-talet. Men även vårt land har en historia av segregation, även om det inte är lika tydligt. Vardagsrasismen flödar ändå, vilket många med mörkare hudton kan berätta om. I kassakön, kontakter med myndigheter. Det är inte alltid något uttalat, men blickar och nonchalans.

Nyansera sättet att dela in människor i två fack, svart och vitt. Begrepp som mörkhyad eller färgad ger mindre nedsättande associationer. Så, snälla sluta betrakta oss som har mer pigment i hyn som annorlunda.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.