Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 18:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/jag-vill-inte-tvingas-medfinansiera-religios-propaganda/

DN Åsikt

DN Åsikt. Jag vill inte tvingas medfinansiera religiös propaganda

Jag som sekulär humanist känner mig diskriminerad när jag tvingas att hjälpa till med spridning av religösa livsåskådningar.

Med stor regelbundenhet hamnar jag i en situation som gör mig illamående, sorgsen och arg och som jag som svensk skattebetalare inte har någon som helst möjlighet att försvara mig mot. Religiös propaganda via radio- och TV, vilkens finansiering jag också blir delaktig i via tv-avgiften. Daniel Kindstedt beskriver det förträffligt och jag hamnar lika regelbundet i chocktillstånd när jag sätter på P1 på en söndagsmorgon med förväntningen att kunna njuta av adekvat intelligent innehåll (som jag har medfinansierat) men blir konfronterad med religiöst. Jag upplever det som direkt intellektuell förolämpning.

Hur kan jag då tvingas att bidra med pengar till detta? Jag förde därför den diskussionen med Kerstin Bröms Lumpus (SR:s chefsjurist) 31/5-2017 och fick veta att ”den som innehar en tv-mottagare är skyldig att betala radio- och tv-avgift med ett belopp som följer av lag. Avgiften kan inte delas upp för olika delar av programverksamheten som någon önskar eller inte önskar ta del av. Det finns inget lagligt hinder, vare sig i regeringsformen eller i någon annan lag, för Sveriges Radio att sända gudstjänster. Innehållet i våra sändningar styrs av redaktionella beslut och skälen för att gudstjänsterna ingår i utbudet Jag kan därför inte tillföra något ytterligare till de svart du har fått”.

Jag som sekulär humanist känner mig diskriminerad när jag tvingas att hjälpa till med spridning av religösa livsåskådningar. Jag vill tilläga att jag inte har några som helst invändningar emot att P1-sänder material över olika tro-riktningar på ett rapporterande/vetenskapligt sätt. Och jag vill också tillägga att jag uppskattar P1 som den troligen mest högkvalitativa radiokanalen i Sverige.

Nina Glans, kanalansvarig på P1, svarade den 31 oktober 2016 i ett mejl till mig att ”Vi får synpunkter från lyssnare som inte vill betala för sportnyheter eller för popmusiken i P3, från vetenskapsintresserade som tycker att det är onödigt med kultur, från nyhetsintresserade som inte förstår varför Sveriges Radio lägger pengar på klassisk musik och opera. Osv.”

Och här ligger felet! Vi pratar inte om SMAK med tanke på gudtjänster! Och Kindstedt har rätt när han påstår att veganer, anarkister, filosofer och naturvetare borde också erbjudas tio minuter varje morgon för att de oemotsagda kan predika sin livsåskådning. Här syns det farliga i att öppna dörrar för att obehindrat kunna sprida åskådningar.

Och sen Maria Rytters replik till Daniel Kindstedt som än en gång motiverar spridning av religiös propaganda med att det behövs i den hårda världen då det skapar trygghet och tröst och att människor med sekulär humanistisk världssyn är rena egoister. Maria: varsågod och välj privata kanaler och medier men tvinga inte mig in i ett system där jag blir tvungen att stå för det ekonomiska underlaget för just spridning av livsåskådning! Du kanske kommer tillbakavisa jämförelsen men tänk om du plötsligt skulle tvingas att lyssna på en muslimsk gudstjänst varje söndag (bara som exempel). Får du då tröst? Vem bestämmer hur man ska få tröst? Är det public-service kanalernas uppgift att förmedla tröst på då min (ekonomiska/intellektuella) bekostnad? Är det inte du som visar egoisms? Tröst får du bekosta och skapa själv, det är inte mina skattepengar som ska stå för den notan så länge det rör som om tankemönster från en helt subjektiv-fiktiv parallel värld.

Det är dags att respektera att bland annat gudstjänster hör inte hemma i ett land med sekulär grundsyn där tvång att delta i masspsykotiskt beteende inte kan anses vara legitim och där stat och kyrka ska vara separerade.