Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 08:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/jakt-dodar-nagot-i-sjalen-hos-manniskan/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Jakt dödar något i själen hos människan”

Dovhjortsjakt på nordvästra Värmdö öster om Stockholm. Foto: Pontus Lundahl/TT

SVAR PÅ INSÄNDARE. Jakt dödar något i själen hos människor. Genom att döda medkänslan med djur dödar vi något hos oss själva, skriver Eva Stjernswärd.

Rätta artikel

Budskapet i Annika Anastassious insändare på DN Åsikt (3 maj) med rubriken ”Sluta glorifiera jakt på bästa sändningstid” besvarar generalsekreteraren för Jägarförbundet Bo Sköld med vapenterminologi. Han skriver att ”träffbilden är något oklar” och att hennes sikt ”i skottgluggen” vittnar om okunskap.

Språkets härskarteknik kan inte förminska det faktum att förmåga till medkänsla är ett ideal, inte okunskap. Genom att döda medkänslan med djur dödar vi något hos oss själva.

När en kvinnlig jägare kallar en skadad björn för ”björnjävel” i SVT:s programserie ”Jaktliv” och man släpper ytterligare en hund ”för att få tryck på björnen” förtydligas djurplågeriet och sadismen. Djuren i ”Jaktliv” exploateras som en sorts lyxnarrar för teknikgenerationen och Jägarförbundet klappar händer för landsbygden.

Professor Jeff Hearn vid Linköpings universitet framhåller att för att kunna utöva militärt våld är det nödvändigt att avhumanisera fienden. Han tar som exempel den slags skämtsamma jargong som förekommer i besättningar i bombplan för att trivialisera bombandet, ”there goes the cookie”. De döda blir bara siffror i statistiken. 

Förtryck bygger på en kollektiv avtrubbningsprocess, men även en individuell - som när generalsekreteraren Bo Sköld reducerar gäss och fåglar till en ”effektiv och social jaktform”.

Birger Schantz, före detta professor i veterinärkirurgi, har sagt: ”Att påstå att djuren inte känner smärta efter skottet är cyniskt. Ingen kan säga att ett påskjutet djur inte lider. Vad vi vet är att nervsystemet som uppfattar smärta ser ut ungefär likadant hos alla däggdjur”.

Det som gör ont för dig gör lika ont på ett djur. Vad är det då som får 3 procent av befolkningen att vilja riskera lidande för andra varelser? Köttets makt?

Historikern Lisa Gålmark skriver: ”Sedan Aristoteles tid är krigskonsten ett sätt att dominera och förvärva egendom. Jakt var en del av krigskonsten. Att vara man var att jaga och kriga; att äga slavar och att bjuda på djur som kött blev maktens symboler”. Kött ansågs långt in i vår tid göra män aggressiva och virila.

Matskribenten Henrik Ennart har konstaterat: ”När vildsvinsstammen ökar på grund av utfordring och för att markägare skall tjäna pengar på nöjesjakt handlar det om något annat. Det är dödandet som lockar – inte köttet”.

”Klimatsmart kött” dödat med blyammunition (trots kemikaliemyndighets varningar) under våldsamma jaktformer som orsakar vilda djur samma adrenalinpåslag som för slaktdjur behöver säkert glorifieras. Är möjligen ”Jaktliv” en produktplacering av Jägarförbundet?

Industrin kring jakt genererar stora pengar. Avancerad krigsteknik i händerna på en ny generation troféjägare utan etik gör att många ur den gamla stammen jägare inte känner igen sig.

En känd jägare lär ha yttrat att jakt är krigets lillebror. På frågan om jaktens framtid svarade han att ”det är en ytterst tveksam sysselsättning att döda djur för sitt nöjes skull”. Men länge än kommer Jägarförbundet, med tillgång till slutna rum i riksdagen, att använda sina många miljoner kronor om året till att befästa härskarstrategin över vår gemensamma fauna.

Den ansiktslösa massan kallas ”hållbar resurs” där den ideologiska förklädnaden ligger i ordet ”viltvård”. Inte vård som omvårdnad, utan som utnyttjande, vilket är lika med dödande.

Adelsmärket för Jägareförbunden är inte djurskydd. Man nöjer sig med en föråldrad jaktlag om att ”inte orsaka viltet onödigt lidande”. 

Vilket djur vars liv avslutas i förtid efter stressande hundjakt, drev, grytjakt, skadeskjutningar tvingas inte lida? Vilka djur vill se sina ungar dödas och styckas framför ögonen?

Forskare har konstaterat att pojkar mer än flickor behöver lära sig empati. I Sverige präglas i stället barn att döda djur vid 15 års ålder.

Uppvuxen på en egendom med jakt kan jag konstatera att utvecklingen som urartat till trofé- och nöjesjakt på djur inte bara är massutrotning, utan själsdödande.