Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-24 15:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/jakt-pa-hogre-prestation-leder-till-ett-samre-samhalle/

DN Åsikt

DN Åsikt. Mental träning leder ofta till ett sämre samhälle

Foto: Janerik Henriksson/TT

Mental träning ska ges till människor som behöver det som socioekonomiskt utslagna. Jakt på högre prestation av redan högpresterande personer leder till ett sämre samhälle.

Det är många år sedan jag höjde mental träning och vissa andra psykologiska metoder för prestationshöjning till skyarna. Lyssnade nyligen på Olof Röhlanders sommarprogram i P1, och det gjorde mig påmind om att jag slutat lovsjunga mental träning som metod. Mental träning leder nämligen inte alltid till att människor blir coolare. Inte heller blir samhället i stort en bättre plats på jorden med hänsyn till miljö, stress och gynnsamma levnadsvillkor för det stora flertalet.

Vissa män och kvinnor bör därför inte tränas mentalt i syfte att öka sin prestationsförmåga. Frågan om vad har du för värderingar och inriktning i ditt liv borde först ställas. Snarare vore det mer landsgagneligt – för att använda ett begrepp som förekommer i Wallenberg-sfären – om vissa presterade mindre.

Jag utbildade mig, parallellt med studierna i Lund, till certifierad mental tränare hos legendaren Lars-Eric Uneståhl. Grundkursen gavs redan i slutet av 80-talet genom den statliga högskolan i Örebro. Fortsättningskursen, som ledde fram till diplom, stod att få på Uneståhls privata utbildningssäte i samma stad.

Jag hade därefter en kort karriär som föreläsare tills den dagen då jag fann mig uppträda mer som papegoja än förmedla ett kärnfullt budskap som korresponderade till mitt inre. Jag sov ofta dåligt nätterna före ett gästföredrag om mental träning.

Jag tror nämligen inte att vi får ett bättre samhälle om allt för många låter sig inspireras av topprestationer inom idrott – alltså drillar sina hjärnor i syfte att prestera mer inom alla möjliga områden.

Det är inte hedervärt att KBT-speedade villafruar från Örgryte, Bjärred eller Djursholm sätter sig i stadsjeepen och drar iväg till gymmet eller yogaklassen, för att i nästa stund tjacka ny handväska i femtiotusenkronorsklassen. Inte heller är det gynnsamt för samhället i sin helhet att golfspelare, som medverkat till skogsskövling, frotterar sig med likasinnade borgerliga och konsumtionsivrande bekanta på klubben.

Med det sagt så vill jag inte bisträcka mina färdigheter till någon som arbetar med miljöfarliga produkter eller överarbetar när han/hon egentligen skulle ha råd att ta det lite lugnare – jobba mindre och slå ner på takten.

Den som säljer miljöfarliga utsläppsrätter, finansiella lösningar åt rika i syfte att betala mindre skatt samt vurmar för snabba bilar kan gärna prestera mindre i mitt tycke. Den som håller föredrag om värdet av vårt svenska litterära kulturarv får däremot, med förkärlek, öka sin prestationsförmåga. Så även den som önskar stiga av affärskarriären för att ägna sig åt konst och litteratur.

Jag vill alltså inte att män och kvinnor i kapitalistkarriären – som röstar på Moderaterna, kör SUV, spelar golf och har en konsumtionsivrande livshållning – ökar sina prestationer. Därför avböjer jag numera flera uppdrag, både till individer och företag, i mental träning.

Föredrar att hjälpa en ensamstående mamma med punkattityd och samhällskritiska värderingar. Hon kanske är socioekonomiskt utslagen och behöver mentala träningstips för att stå pall under ett möte med en okarismatisk handläggare på någon myndighet?

Det är sådant som kan dränera oss på energi.