Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/januariavtalet-ar-precis-vad-svensk-politik-behover/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Januariavtalet är precis vad svensk politik behöver”

S-ledaren Stefan Löfvens andra regering uppställd på trappan till riksdagshuset efter måndagens regeringsförklaring. Foto: Jonas Lindkvist

Januariavtalet och det nya politiska samarbetet är något som svensk politik behöver. Det är en inledande oordning på en ny ordning och början på ett politiskt paradigmskifte, skriver läsaren Felicia Hassan.

Rätta artikel

Vad är likheten mellan en full chef på en firmafest och det nya regeringssamarbetet? Båda är heliga anomalier. En avvikelse, ett inslag som inte passar in, men ett inslag som också skapar positiv energi och sammanhållning.

Sverige har fått en ny regering och ett nytt politiskt samarbete. En blocköverskridande anomali.

Svikare, hycklare, dörrmattor. Kritiken är hård från såväl höger som vänster. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna upprör många.

Reaktionen är inte förvånande. Anomalier, det onormala, hanteras oftast genom att reduceras, stötas bort och förkastas. Men det nya politiska styret är inte bara en anomali. Det är en helig sådan.

Kulturantropologen Mary Douglas myntar i sin bok ”Renhet och fara” begreppet “helig anomali”. Det är en kombination av det avvikande och det heliga. En kombination av disharmoni och harmoni, av smuts och renhet, av oordning och ordning.

En anomali blir helig när den förenar det som inte är förenat, när den bryter mot ett samhälles grundläggande, kulturella klassificeringsscheman, men genererar sammanhållning och positiv kraft i stället för att förkastas.

Som en fylla på en vanligtvis strikt arbetsplats. Som ett januariavtal mellan tidigare fiendepartier. Den heliga anomalin tvingar till betraktelser och närmanden av det som tidigare varit förbjudet.

Upplevelsen av tvetydighet, som den heliga anomalin skapar, är ambivalens. Och är det någon känsla som har varit signifikant för resultatet av eftervalsdebatten är det ambivalens.

En anomali uppfattas som en fara eftersom att den hotar ordningen som vi känner den. Den korsar kulturella inre och yttre gränser, fysiska och sociala skiljelinjer.

Men en anomali, som det nya politiska samarbetet, besitter i sin farlighet också en stor kraft. Kontrolleras den kan den utnyttjas positivt. Välkomnas den kan den leda till framsteg. Involveras den, snarare än förkastas, kan den medföra grundläggande förändringar i ett samhälles generella, gemensamma, uppfattningar.

Tidigare föreställningar om blocktillhörighet, om höger- och vänster, om gal–tan-skalan och om blått, grönt och rött slutar att gälla. Den heliga anomalin, regeringssamarbetet, är en möjlighet för nytänkande, innovation och politisk utveckling.

När något upplevs som en anomali blir konturerna klarare hos de kategorier till vilket inslaget inte hör hemma. När något inte passar in, blir det viktigare att definiera vad det är som det inte passar in i.

Gränserna görs tydligare och skiljelinjerna förstärks mellan vi och dem. Anomalins motståndare kommer att kämpa för att hålla den utanför för att påpeka dess abnormalitet, icke-tillhörighet och brist på existensberättigande.

Svikare, hycklare, dörrmattor. En naturlig reaktion men ett bakåtsträvande i ett framåtsträvande politiskt klimat. Acceptera och involvera eller reducera och förkasta?

En helig anomali är en avvikelse som trots sin brist på naturlig plats skapar positiv energi och sammanhållning. Det är en anomali som förenar det oförenliga. Höger och vänster, blått och rött, socialister och liberaler. Motsättningarnas förening, ett psykologiskt tillfredsställande. Förvaltas den skapas nya kategorier. Kulturella framsteg, politisk utveckling.

Det så kallade januariavtalet och det nya politiska samarbetet är den heliga anomali som svensk politik behöver. En inledande oordning på en ny ordning. Början på ett politiskt paradigmskifte.